Spretiga musikaliska metalviljor
RockkarusellenLillan, LuleåLördag 19:00
Shadow om the Room bjöd på en spretig spelning, enligt NSD:s recensent.
Foto: Emely Norman
Shadow of the Room, sexmannaband från Piteå, skriver all sin musik själva. Det var svårt att kategorisera dem genremässigt eftersom deras musikaliska viljor verkar spreta åt alla håll inom metal. Ibland påminner musiken om pudelrock, sången om Evanescence ifrån ingenstans kommer en growlharang, sedan går de loss totalt på alla instrument samtidigt. De verkar vara en skara lovande musiker, men det var svårt att urskilja något när deras musik var så spretig.
Luleåtrion 4Life rappar egna texter på svenska, gör beats till och har viss sång på playback. Låtarnas ämnen är allt ifrån tjejer, ungdomens glada dagar och socialbidrag (där socialen får sig en känga). Men det de rappar om känns inte riktigt ärligt. Jag tror att det kan vara ett problem för rappare, särskilt i Sverige, att de har det rätt okej ställt ändå. Den bästa hiphopen föds ur misär och ilska, men det här upplevde jag lite som att de famlat efter något att irritera sig på.
Coverbandet Cave Canem från Haparanda inleder med att leverera en väldigt bra cover på Seven Nation Army. Medlemmarna i bandet verkar vara duktiga så jag undrar varför de spelar covers. Det kan vara svårt att ta sig någonstans på andras låtar.
Luleåbandet The Automatic Thrills verkar älska att stå på scen. De besitter hela rockimagen och en mycket energisk framtoning som mycket väl kan leda dem till final. Det är snabb, svettig och tät rock med snarlik låtuppbyggnad som möjligtvis faller på originaliteten, för det känns som om jag hört liknande grejer ett par gånger förr.
Så jobbar vi med nyheter