Noice 1980. Freddie Hansson, Peo Thyrén, Hasse Carlsson och Robert Klasen.
I början av 1980-talet exploderade Noices popularitet och jämfördes med Gyllene tider som Sveriges pophjältar. Drygt 40 år senare är bandet aktuella på nytt och har en tumultartad historia i bagaget. En historia som nyligen blivit till succéartad musikal och SVT-dokumentär med miljonpublik.
Inför spelningen på Holy cow under lördagen berättar Peo Thyrén om åren med Noice.
– Det är väldigt speciellt så klart att hälften av originalmedlemmarna gick bort i alldeles för tidig ålder, det är ju en historia som väcker nyfikenhet. Det spelar naturligtvis in i intresset kring dokumentären och musikalen, säger Peo Thyrén.
Basisten Thyrén försöker minnas senast bandet besökte Luleå och gissar att det kan ha varit 1995 när de gjorde 100 spelningar under ett år. Då fanns bland annat sångaren Hasse Carlsson i bandet. Några år senare hade både han och keyboardisten Freddie Hansson gått bort efter sviterna från heroinmissbruk.
Hur har bandet påverkats musikaliskt?
– Många gillar starka låtar och de kan framföras på många olika sätt av olika personer. Jag måste säga att våra gamla Noice-låtar i musikalen nästan är de bästa versionerna någonsin, originalsättningen inkluderad. Trots det mörka och tragiska som hänt är det fortfarande en stor glädje för oss i bandet att framföra låtarna och det är väldigt uppskattat av publiken.
Bandets trummis och originalmedlem, Robert Klasen, är pappa till hockeyspelaren Linus Klasen och tänker hedra sonens tid i Luleå med ännu en gissningsvis uppskattad gest.
– Robban har bestämt sig för att genomföra spelningen med en Luleå Hockey-tröja på sig. Jag vet inte om det blir hela spelningen, det kanske blir för varmt, men han har allas tillåtelse att ha på sig Luleå-tröjan trots att vi håller på andra lag (skratt), säger Peo Thyrén.
Linus Klasen i en Luleå Hockey-tröja, snart ska pappa Robert Klasen ta på sig en likadan.
Vad mer väntar publiken på lördag?
– Vi kommer spela alla våra hits, publiken kommer nog känna igen typ alla låtar. Det kommer bli totalt drag och allsång. Det blir glädje och nostalgi. Men totalt drag kan jag utlova, det är det alltid när vi är ute och spelar.
– Trots det hemska som hänt lever musiken kvar och vi framför den på ett sätt som känns vettigt och som vi kan stå för. På något sätt blir det en outtalad hyllning till de tidigare medlemmarna som var med och skapade det här. Att det kan flyga och bli så bra fortfarande, trots att de inte är med oss längre, är fantastiskt.