Mäktig konsert med skyhögt tempo

I kön in till lilla salen möts man av en svartklädd och peppad folksamling som knuffas och growlar i kör. På vägen in i salen lägger en överförfriskad gällivarebo armen om mig och skriker förnöjt. Ångrar att jag inte tog hörselkåporna när det tjöt i öronen redan innan konserten hunnit börja.

Jag kan förvisso förstå domprost Peder Jonssons oro när Marduk stiger på scenen. De ser livsfarliga ut allihop med sina corpsepaints utsmetade och den aggressiva scenattityden. De har en väldig publikkontakt från start där en majoritet av långhåriga pojkar och få några tjejer hänger över stängslet spasmiskt headbangande, som om sångaren Mortuus har dem under hypnos där han står med armarna utsträckta åt sidorna som en ondskefull motsats till Jesus på korset och ser ut över publiken med en mordisk blick.
Som en grimas har han en t-shirt med Svenska Kyrkans logo. Låttexterna som handlar om satanism, död och anti-kristendom tar sin form i brutala skrik som hur tusen plågade själar i den eviga skärselden måste låta. Gitarrerna antingen morrar eller ylar och tempot är för det mesta skyhögt.

Jag är glad att inte domprosten fick igenom sitt krav om att Minus 30 skulle avboka Marduk. Deras spelning visar att vi inte längre lever på medeltiden och idag får var och en välja vad de gillar och vill lyssna på. De som inte gillar den här sortens musik behövde inte heller närvara. Jag blev positivt överraskad över vilken mäktig konsert Marduk gjorde. Jag skulle inte bli förvånad om man utförde en exorcism i utdrivande syfte i lilla salen efter den här kvällen. För att ta det säkra före det osäkra liksom.