JP Nyströms visar energi och spelglädje
JP Nyströms med Anders Aasa och Emma HärdelinKulturens hus, LuleåLördag 2 maj
Foto: Göran Ström
Men uppe i Gällivare höll några tonåringar på att bilda ett band. De spelade traditionella låtar från Norrbotten och broderade ibland ut med egna visor. Deras kännetecken var en gammal tramporgel från fabriken JP Nyströms.
I dag - 32 år senare - har folkmusikgruppen JP Nyströms bestående av Svante Lindqvist, Markus Falck, Göran Eriksson, Mats Olausson och ständige gästartisten Ulf B Jonsson gett över 2000 liveföreställningar. Men trots det så finns det alltid energi kvar varenda gång för att ge publiken det lilla extra. Det visar både på professionalism och sann spelglädje.
På lördagens föreställning i Luleå är den stora salen i Kulturens hus nästan fullsatt. JP Nyströms inleder med Kalles polska från Malmberget och följer upp med en låt från Norrlåtars andra skiva, Folk som vi, innan gästartisten Anders Aasa bjuder på en tornedalsk visa med (enligt egen utsago) Falcon Crest-tema.
Därmed är ribban satt. JP Nyströms bjuder på en svängig kväll - precis som vanligt.
Som recensent kan det ibland vara svårt att förnya sig i sina texter om JP Nyströms. De gör ju sällan - aldrig skulle jag våga säga - en dålig spelning. Det man däremot kanske kunde önska något mer av är just förnyelse. Samma låtar som blivit både publikens och bandets favoriter genom åren tenderar att dyka upp lite väl ofta; till exempel Klaras vals och Tore Härdelins Lyckomarsch.
Fast under lördagskvällen får man ju ändå säga att just Härdelin på repertoaren är befogat. För som gästartist har JP Nyströms ingen mindre än Emma Härdelin - Tores dotter och en av Sveriges främsta folkmusiksångerskor. Hennes röst är klar och stark i den a capella-sång hon sjunger innan bandet sluter upp kring snabba visor om färgstarka karaktärer. Bland annat möter vi yrkesmördaren Kniven och en olyckligt kär husar. (Båda visorna slutar för övrigt rätt blodigt...). Emma Härdelin visar också under kvällen att hon behärskar både Bellmanvisor och sin fiol.
Men Hadar Hagström är förstås inte heller att förglömma - denne textförfattare vars ande och nödrim alltid svävar över en stund av JP Nyströms föreställningar. Den här gången är det inte klassikern Mamma kokar palt utan Bussen och pussen som framförs. Texten och JP Nyströms koreograferade rörelser lockar fram lika delar skratt.
Tillsammans med den mängd dråpliga och mer eller mindre sanna skrönor som JP bjuder på i sann estradörsanda borgar det för den avslappnade känsla som infinner sig under kvällen. Mellansnacken om vargen från Vittangi skogssameby, barn som inte vill sova om nätterna och tornedalska konstinstallationer går på något sätt också igen i musiken. Här finns många glimtar i ögat, men också ett stort mått skicklighet.
Det är utan tvekan en kväll med tyngdpunkten på det roliga även om några mer allvarliga bitar dyker upp. Men det är också en kväll då JP Nyströms som vanligt visar att folkmusiken - den må ha långa anor men är lika aktuell i dag som i går så länge duktiga människor håller den levande.
Så jobbar vi med nyheter