Imponerande, men...
The Real GroupKulturens hus, LuleåSöndag 18 majDet är tonsäkert, tekniskt raffinerat och perfektionistisk. Det är örongodis för alla a´capella-nördar och kör-fetischister som gillar driven stämsång - undertecknad inkluderad.
Foto: Kurt Engström
Så har det varit i alla år, trots att man då och då bytt någon medlem. Den senast anställda medlemmen i gruppen heter Emma Nilsdotter som premiärsjöng med gruppen i Moskva så sent som 5:e april i år. Fast det märks inte. Soundet är detsamma, på gott och ont. På gott för att det visar att hon är en bra sångerska, på ont för att det inte heller tycks tillföra någon ny dimension till gruppen - men det kanske kommer.
Fast stundtals blir jag lite uttråkad under konserten. Det är slickt, tryggt och polerat och jag önskar att gruppen kunde ta ut svängarna mer och överraska. Konserten är helt enkelt rätt förutsägbar i sin uppbyggnad - det är bara att bocka av checklistan i skolboken för konsertdramaturgi.
Dessutom känns alltför mycket av programmet igen från gruppens turné 2006. Även då sjöng de sitt Count Basie-medley, Mr Father, In the middle of life, Gotha, En makalös manick och så vidare. 2006 hade man också ett mer strukturerat och genomtänkt mellansnack som behandlade medelålderskriser och livsfrågor. Men på söndagskvällen blir det inte mycket till mellansnack, och de som kommer är ganska intetsägande.
Det enda som känns nytt på repertoaren och som jag inte hört förut är ett smakprov på hur The Real Group tror att Mozart skulle ha skrivit sin musik i dag och ett potpurri av internationella hits som skrivits av svenska låtskrivare.
Men sen var det där med perfektionen och den briljanta sången, som alltid imponerar. På den punkten finns det inte många som slår The Real Group och det gör att gruppen kommer undan med att konserten är förutsägbar.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!