Glädjeskapade vemodsreaggae

Kan man, som Peps Persson, sjunga reaggae på skånska så kan man lika gärna göra det på arvidsjaursdialekt. För även om Peps Persson satte standarden för vad svensk reaggae kan vara så fungerar det lika bra med andra dialekter, vilket niomannabandet Glesbygd´n har bevisat med sin blandning av reaggae, ska, jazz, soul, dub och folkmusik. Och tillsammans med sina fyndiga och ofta politiska texter, med norrländsk topografi och med ett perspektiv från norr, har de skapat ett sound som är gediget och svängigt.
Debutskivan Ärtes Jord´n visade vägen, då bandet redan där sjöng på arvidsjaursbondska, som ett slags återtagande av den bondska de aldrig fick lära sig av sina föräldrar och förra året följdes debuten upp av skivan Tid?n Lid.
Och det som gör dem riktigt bra är att det aldrig blir buskisvarning för att de sjunger på bondska. Det är snarare så att det blir mer äkta, att texterna kommer mer från hjärtat än om de försökt släta ut sin dialekt till intet.
Och den sena konserten på ett fullsatt Bio Norden under Jokkmokks marknad visade att det som finns på skiva finns mångfalt mer på scenen.
De bjuder på ett riktigt party för Jokkmokkspubliken.
Sångaren Arvid Andersson har en makalös energi och ett fint samspel med sångerskan Alexandra Ellis. Bandet är dessutom riktigt tight och har det där "rätta" hänget i kompet, samtidigt som de är skönt befriade från eventuella jamaicakomplex.
Men det är deras texter i låtar som Grönöga, Parasita och Betong och många andra som får mig att falla som en avverkad gammfura för dem. Det är träffsäkert och kärnfullt. De visar också att de kan förena sin musik på ett bra sätt med andra genrer när Simon Marainen kallas upp på scenen i ett extranummer och framför Áigi tillsammans med bandet och Arvid Andersson.
De kallar sin för norrländsk vemodsreaggae, och visst är det en bra beskrivning. Men de fick mig att le resten av marknadshelgen.