Frälsaren av rock
THE SOUNDTRACK OF OUR LIVESKulturens husStora salen 19.30
Foto: Pär Bäckström
The Soundtrack of Our Lives öppnar med låten Babel On från nya albumet Communion och fortsätter i raskt takt med Universal Stalker.
Jag har aldrig varit med om en sådan spelglädje och inlevelse på scen. Martin Hederos spelade synth som om världen omkring honom inte existerade. Jag tror inte han hade märkt i fall det hade börjat brinna utan hans fingrar nhade nog varit fastklistrade vid tangenterna till sista noten.
Ebbot praktiskt taget äger hela Stora salen så fort han kliver ut på scenen. Han är en man med stor pondus som lever sig in i musiken med hela kroppen.
Mattias Bärjed är en makalös gitarrist och alla i bandet är proffs ut i fingerspetsarna.
Det var synd att så många stolar gapade tomma eftersom det var en fantastisk konsert. Grabbarna i bandet bjöd inte på något annat än perfektion, även fast det tog ett tag att få igång publiken. The Soundtrack of Our Lives spelade både gamla och nya låtar och visade i går att de är bättre live än på skiva. Jag gav en trea till Communion men live får de en femma. "Vi kommer gärna tillbaka", sa Ebbot och jag hoppas verkligen att de uppträder på någon av länets festivaler i sommar.
Bäst under hela kvällen var Confrontation camp då Ebbot också gick ner från scenen för att möta publiken. Tyvärr så var jag tvungen att gå tidigare på grund av pressläggningen och jag är fruktansvärt avundsjuk på dem som fick stanna kvar och se klart konserten. The Soundtrack of Our Lives har verkligen gett resten av vårens inbokade band en svår uppgift framför sig.
Så jobbar vi med nyheter