Folkmusiken mötte jazzen
Tommy Lakso TrioKrajaClub Ája, JokkmokkTorsdag 5 februari
Foto:
Däremot var det inte ett dugg glest på kvällens konsert med Tommy Lakso Trio och folkmusikgruppen Kraja. Publiken värmde sig med mat och dryck medan de väntade på artisterna - enligt ryktet började konserten en smula sent på grund av att basisten Hans De Waard fått åka hem och mjölka sina fjällkor...
Men när Tommy Lakso Trio river av den första låten sprider sig värmen i rummet. Det är rätt lågmäld, mysig jazz som fylls av De Waards svängiga bas, Tommy Laksos pärlande tonoriger på gitarren och batteristen Jerker Johanssons välavvägda vispande komp. Via The Touch of Your Lips,Old Folks och Manhã de Carneval med den tyske gästartisten Benjamin till en ultrasvängig version av det gamla örhänget Summertime med bartendern Hannes på sång.
Det är lättlyssnad och melodiös musik setet igenom, smidig och rätt ofarlig - men det passar ganska bra för tillfället när publiken vill sitta och njuta med sitt rödvinsglas. Lakso bjuder på den egenkomponerade Gröna hissen och Mike Sterns One liners och visar vilken duktig gitarrist han är. Lakso underhåller också publiken mellan låtarna och bjuder på långa, mustiga anekdoter som passar till musiken.
Efter en kort paus är det så dags för de fyra sångerskorna från Holmön utanför Umeå som utgör folkmusikgruppen Kraja. Det blir älvdalska och småländska folksånger, vaggvisor, polskor, koraler och smäktande kärleksballader. Till och med en och annan fyllevisa. För så är det ju med folkmusik - det finns en låt för varje tillfälle, vare sig det är lördagsdansens virvlar, kyrkosöndag, nyfödd baby eller olycklig kärlek.
Krajas medlemmar skriver många av arrangemangen själva och bjuder även på några helt nya tonsättningar - bland annat en dikt av Karin Boye. Och jag måste säga att det är oerhört begåvade arrangemang.
Här finns mycket av de traditionella färgningarna som följer med folkmusiken, men även många nya spännande harmonier som tar musiken in i dagens datum.
Och med fyra kristallklara, unga röster som är i perfekt symbios kan det förstås inte bli annat än underbart. Det är nästan så att själen ryser av välbehag över de toner som svävar iväg mellan bordens sakta brinnande värmeljus och vidare ut i den stormiga vinternatten.
Så jobbar vi med nyheter