En kväll med nutidsmusikens främsta
"The Age Of Wire And String"Bent Sørensen: The deserted Churchyards, David Felder: Partial [dist]res[s]toration, Rolf Wallin: The Age of Wire and String, Steve Reich: Double SextetNorrbotten NeoDirigent: Petter SundkvistKulturens hus, LuleåOnsdag 6 maj
Foto: Bengt-Åke Persson
Den har ursprungligen hämtats från Ben Marcus novell som beskriver en värld olik vår och som tycks ha sina egna, svårgripbara lagar. Boken har ibland kallats en guide till den postmoderna tid vi lever i, där strukturer inom samhället och familjelivet slagits sönder.
Marcus har gjort sig känd för att behandla teman som familjen, vetenskapen och religionen och leka med orden genom att frånta dem sin ursprungliga betydelse och man kan se texten som en dekonstruktionsövning för läsaren, där man prövas av Marcus ständiga omdefinieringar.
Och på samma sätt utsätter den nutida musiken sina lyssnare för ständiga omprövningar av sina uppfattningar om musiken genom kompositörernas verk.
De fyra kompositörer Norrbotten Neo valt att framföra under sin turné, som startade i går kväll, är också alla verksamma inom den nutida musiken och verkar inom det samtida rum som Marcus befinner sig i, även om Steve Reich är född något årtionde före sina kollegor.
Kvällens "äldsta verk" är dock det inledande The deserted Churchyards av Bent Sörensen från början av 1990-talet - ett verk som handlar om hur kyrkogårdarna på Jyllands västkust eroderar och försvinner ut i havet.
Men det är nog mest en association, och inte så programmatiskt som det låter i titeln. Det är ett verk som målar upp en finstämd och suggestiv känsla, där de lågmälda nyanserna rymmer stor dramatik och lyfts fram på ett lyhört sätt av musikerna i Neo.
Det andra verket för kvällen blir Partial [dist]res[s]toration av David Felder.
Han har länge varit en av den amerikanska musikens förgrundsgestalter genom sitt sätt att använda tekniken och laborera med det musikaliska materialet. Ändå finns det en starkt lyrisk kvalitet i hans verk Partial [dist]res[s]toration. Titeln beskriver de manipulationer som han gör av materialet under verkets gång och efter en kakafonisk inledning löser musiken upp sig
i en rymd där tonerna genljuder mot varandra i ett intrikat spel av nyanser och skiftningar.
Norske kompositören Rolf Wallin står för kvällens "titelverk", The Age Of Wire And String . Och även han har, likt Ben Marcus, intresserat sig för vetenskapen då han ofta kombinerar en intuitiv frihet med en rigorös matematisk hållning genom att exempelvis använda algoritmer för att konstruera melodi och harmoni, även om han med tiden har fått ett friare förhållningssätt i sitt komponerande. I The age of Wire and String tar Wallin dock fasta på Ben Marcus surrealistiska anslag i de små miniatyrer som han komponerat och gestaltar på sitt sätt boken, utifrån kapitlen i åtta korta stycken. Wallin utnyttjar verkligen instrumentens möjligheter och här ryms allt från stenhårda ljudattacker, till lågmälda skrap och blåsljud som gränsar till det surrealistiska.
Kvällens huvudnumer är dock Steve Reich Double Sextet som nyligen fick Pulitzerpriset och som kompositören själv klassar som sitt bästa verk någonsin. Inget litet statement från en av de verkligt stora kompositörera i vår tid, och efter att ha hört det är jag hänförd.
Verket uruppfördes av Eight Blackbird förra året och Norrbotten Neo lade förutseende nog in en beställning. Det kan spelas på två sätt. Antingen med tolv musiker eller med sex musiker som spelar mot en förinspelad sextett.
Norrbotten Neo har valt det senare och det fungerar helt fantastiskt. Det svänger verkligen om ensemblen i den inledande, "poppiga" delen av verket, innan det skiftar karaktär och blir mer lågmält och lyriskt innan det återvänder till sitt intensiva inledningstema i en slags cirkulär komposition. Det är väl genomfört och Neo ger rättvisa åt Reichs glimrande verk, som verkligen förtjänar sitt pulitzerpris.
Så jobbar vi med nyheter