Jessica Andersson skulle just framför sista låten av första akten. Hon stod på scen och de första tonerna ur The show must go on spelades. Rysningarna gjorde att jag började överväga att ge showen en femma - och då gick brandlarmet.
Just när det var som bäst tändes lamporna i lokalen, musiken tystnade och en förvånad Jessica Andersson lyssnade till den förinspelade högtalarrösten som sa att det brann i byggnaden.
Coop arena började att utrymmas tills vi fick beskedet att det inte var en brand det handlade om.
En popcornmaskin hade orsakat missödet.
När vi har fått det bästa i musikväg till Luleå på länge förstörs helheten av detta, vilket är fruktansvärt tråkigt.
Det här är inte första gången jag är på en show i Coop arena som avbryts av brandlarmet. Samma sak hände på efterfesten med liveband efter Ladies night 2007.
Men precis som Jessica Andersson skulle sjunga så måste showen fortsätta, och det gör den efter en för tidig paus.
Om man bortser från avbrottet är det en fruktansvärt bra show med Peter Johansson, som har spelat huvudrollen i We will rock you i London, i spetsen. Förutom Jessica Andersson har han med sig musikalartisten Jenna Lee James från Skottland.
Tillsammans kompletterar de varandra väldigt bra och jag kan inte annat än imponeras över deras otroliga röster.
Showen flyger fram i ett rasande tempo och med mycket klädbyten blir det aldrig tradigt.
De inledande showfyllda upptemolåtarna varvas ner med Peter Johansson som sjunger Love of my love, ensam på scenen med en gitarr. Det är väldigt vackert.
Det jag gläds mest åt är att publiken verkligen är på gång, vilket inte alltid är givet i Luleå.
Jessica Andersson och Peter Johansson sjunger I was born to love you i duett och efteråt vill applåderna aldrig ta slut, trots att det inte ens är sista låten.
"Det här blir svårt att toppa i Umeå i morgon" säger Peter Johansson när han överraskas av mottagandet.
Som sagt är showen fantastiskt bra. Coverlåtar när de är som bäst, skulle jag vilja säga.