Det är första vintern han lever helt själv i byn. Fram till i fjol fanns ett par äldre, bofasta kvar. Nu är alla borta.
– När jag flyttade hit som 20-åring var vi runt 15 boende här. I dag, sex år senare, är det bara jag kvar.
Jonas Lehto sitter vid köksbordet i Kompeluslehto. Han stortrivs där han bor, vill inte byta med någon annan person på jordens rund.
– 2009 då morsan dog i ung ålder kände jag att livet är för kort för att vänta på att göra vad man vill, säger Lehto som nu sitter på sina drömmars gård som den sjunde generationen Lehto på plats.
Han menar att det är modet att välja livsstil som krävs, plus att äldre generationer lämnar över tidigare till yngre. Jonas tycker han placerade sig strategiskt smart i och med att Kompeluslehto ligger åtta mil från Gällivare och sju från Pajala. Han har, som den vvs-montör han är, haft många uppdrag i båda kommunerna sedan han startade firma för sex år sedan. Och mycket av det han arbetar med handlar om att göra det möjligt för små byar att leva vidare.
– Jag har många plogningsuppdrag och tjänster jag utför till folk som är här i trakten mest på helger och ledigheter. Syftet med firman har från starten varit att kunna behålla tryggheten i byn genom tillgänglighet året runt.
I Jonas Lehtos familj är Jonas unik i sina livsval. Föräldrarna flyttade till Piteås landsbygd när han var 16 år, hans äldre syskon flyttade åt samma håll redan tidigare än så. Men han ville vara kvar.
– Mina stora intressen har redan från barnsben varit att hjälpa till här på gården med skogsbruk och jordbruk. Jag valde till exempel att arbeta under ledig tid på farfars gård i stället för att söka sommarjobb när jag var yngre. Så, för mig har det alltid varit givet att leva så här. Båda mina släktsidor är ofta hit och gläds mycket åt att de fortfarande går att komma till ett varmt hus där det finns mat och kaffe att få. Det betyder mycket för mig.
Gården, som är uppförd på 1880-talet har haft folk boendes på sig sedan dess. I den gamla timringen snett framför bostadshuset har Jonas farbror inrett ett museum som är öppet maj till oktober varje år. Han har visningar bland tingen och berättar om det liv som levts på gården och i trakterna runt om den.
– Jag gillar ju historien, och jag gillar att vårda det som finns. Alla bygger nytt hela tiden fastän det finns mycket gammalt som är i betydligt bättre skick än nyproducerat. Så, den där viljan att bevara men ändå göra något nytt av det som en gång var finns helt klart inom mig.
Nyligen köpte han det gamla dansstället nere i byn med både tomt och byggnad. På 1960-talet var det ett av Norrbottens populäraste dansplatser och det enda som hade öppet på julafton.
– Jag lovar att den sista trevliga stunden där inte har varit, det ska jag se till. Men jag vill inte avslöja mina planer mer än så än så länge, säger Lehto med ett snett leende på läpparna.
Efter en stund vid köksbordet hivar vi oss ut i snöfallet och tar Jonas bil en sväng ner genom byn. Vi åker på väg 394 mot Gällivare. Närmaste granne bor i Kompelus-vaara som ligger två kilometer från Jonas hem. Där bor än i dag tio bofasta. Vi passerar affären som lades ner 1999, skolan som stängde runt 1980. Jonas har mycket att berätta. Det märks att han är van sitta bakom ratten. 6 000 mil i personbil per år blir det för honom, plus att plogningen kommer upp i ytterligare ett stort antal mil.
– Jag bor centralt känner jag. Har hyfsat nära till de arbeten jag utför och bara en kvarts bilresa till närmaste service i Ullatti eller Tärendö där man kan handla mat och tanka.
Vad gäller uppdrag har han de sex år han haft företaget igång jobbat väldigt mycket åt vindkraftbolag där han skött master, vindstudier och underhåll.
– Jag har hållit uppe kommungränsen mellan Gällivare och Pajala här åt dem. Plogat vägar åt främst vindkraftföretag men även skogsbolag och Vattenfall. Jag har hållit uppe service och fältmek, snöröjning och sånt. Och så hyr jag ut maskiner åt dem, snöskotrar eller fyrhjulingar för att ta sig fram. Så tillgängligheten, att jag bor nära alla dessa skogsvägar, har blivit min stora fördel i företaget.
På ledig tid är det precis som på jobbet många olika sorters projekt i omlopp. Först å främst är det veden som gäller.
– Det är ju en livsstil jag valt. Jag värmer hus, garage, förråd och vatten med ved. Då gäller det att hålla igång skogsbruket. Och det är bra. Då slipper man gå på gym, haha!
Det är inte särskilt svårt lista ut att dygnets 24 timmar lätt går åt för denne Lehto som ofta kommer upp i 16-timmarspass vad gäller körningar, rep och fix på gården.
– Visst är man slut i både kropp och huvudet många dagar då man kommer hem, men den tröttheten väger man lätt upp med en promenad tillsammans med vovvarna i månskenet i tystnad.
Kärleken då, hur tänker han kring den?
– Jag har de senaste åren haft ett par olika förhållanden, både med tjejer som pendlat till jobb och bott här på helgerna eller bott här på heltid som jag. Men det gäller att även den man träffar trivs på gården och hittar sitt liv att leva här. Jag tänker att det löser sig så småningom.
Ska han dock koppla av helt och bara leva det goda livet tar han sig gärna en tur med sin jänkare under de ljusa sommarmånaderna.
– Jag köpte mig den här Buick Electra 225 från 1965 för att påminna mig om att man också ska se till att bara ha skoj i livet. Glida omkring lite. Det är skönt i ljusa sommarnätter.