Gud bevare oss för det kommande mediaspektaklet

Så kom nyheten som alla vetat om att den skulle komma; Daniel och Victoria ska gifta sig.
Victoria sa ja, ja, ja till sin gymägare.
Jag sa bara nej, nej, nej.
Inte för att jag har något emot att de gifter sig. Det struntar jag i. Lägga krokben för personernas lycka vore ju korkat, även om jag ser mig som republikan och har svårt för den anomali ett kungahus utgör i en demokrati. Och det faktum att en vuxen kvinna måste få pappas tillstånd att gifta sig...
Men rationella argument om republik kontra monarki och demokrati torde eka tomma under lång tid framöver, för det kommer att bli en nationalistisk yra utan dess like och en publicistisk högtidsstund - för hovet.
Spaltmeter efter spaltmeter kommer att skrivas om det kommande bröllopet - när det nu blir. Varje aspekt kommer att sugas ur kungahuset och bröllopet i förhoppningar om fler sålda lösnummer av kvälls- och damtidningar.

Men vi kan också vara rätt säkra på att journalistiska principer som "kritisk granskning" kommer att kastas överbord med cementskor runt fotlederna.
Det är bara att titta på SVT som inledde med ett omedelbart tuppjuck och sände om bilder från kungen och drottningens vigselcermoni direkt efter presskonferensen från hovet och körde hela racet. Och Expressens hovnarr Johan T Lindwall fick sitta i soffan och pösa, samtidigt som aftontidningarnas modebloggare redan blajar om vad man ska ha på sig vid ett kungabröllop.

Och statsministern tog till stororden och sa "I en i övrigt ganska dyster stund så tänder detta ett ljus av hopp".
För vem då? Hoppas han på goda tider för bagarna, souvernirtillverkarna och flaggförsäljarna? Det lär knappast väga upp för Saab. Eller också är han skitnöjd över bröllopet för att han vet att regeringens popularitet kommer att stiga. Det brukar bli så vid stora nationella händelser.
Men jag har redan, efter en eftermiddag, storknat på det mediala slisket och det är lång tid kvar innan ringarna sitter på fingret.
Så Gud bevare oss för det kommande mediaspektaklet.