Den litterära turismen måste växa underifrån
I dag har Wallander blivit big business. Böckerna har sålts till 100 länder, i över 30 miljoner exemplar och folk kommer från hela världen för att se Wallanders hemstad. Och med filmatiseringarna har intresset ökat ännu mer, enligt Itta Johansson som är marknadsförare för Ystad kommun. Hon var en av dem som föreläste på seminariet om litterär turism under Bok & Bild, som jag besökte under någon timme på fredagen i festivalhetsen.
Och det jag hann höra var intressant. För kommunen Ystad har den litterära turismen inneburit ett ekonomiskt lyft och en ökning av antalet arbetstillfällen.
I Norrbotten finns också exempel på levande litterär turism och kulturturism, om än i mindre skala. Bengt Pohjanen är ett talande exempel. På 80-talet började de första turisterna dyka upp på hans gård. Men att få förståelse från myndigheterna för att satsa på kulturturism var inte lätt. De tyckte att det hade varit enklare om Pohjanen satsat på en bultfabrik eller något annat, mer handfast.
Något som nog varit ganska symptomatiskt för sättet att tänka inom de myndigheter som ska stödja näringslivet. Man var helt enkelt mer van att hantera produktionsindustri än upplevelseindustri. Men på senare år har intresset för upplevelseturismen växt.
Kanske är det därför Norrbotten och Västerbotten nu satsar på att skapa intresse för den litterära turismen genom ett treårigt EU-projekt, Litterär turism i norr, som ägs av Länsbiblioteket i Västerbotten, Norrbottens läns landsting och Västerbottens läns landsting, där Skellefteå och Umeå kommun är medfinansiärer.
I projektet är målsättningen att "aktörer inom litteratur- och turistbranscherna kan utveckla olika produkter och tjänster såsom resor i författares fotspår, guidning, litterära arrangemang, skrivarläger, berättarläger och festivaler".
Själv fingrar jag lite på pistolens säkring när jag läser det. Inte för att det är fel att satsa på litterär turism, tvärt om. Det är överbyggnaden som får mig att fundera - med kommuner och EU i spetsen. För det som är värt att notera i sammanhanget är att många framgångsrika kulturturistsatsningar börjat i det lilla och vuxit eftersom. Så var det med Wallander, och så har det varit för Pohjanen. Eller som Pohjanen uttryckte det: "Det handlade om vad en idiotisk författare trodde på".
Det vill säga att den enskilda individens, eldsjälens, insats är avgörande för hur väl det lyckas och hur uthållig man är. Där har alla dessa projekt en svaghet. Det blir tre år, men vad händer sedan? Wallander-turismen föddes ju i början av 90-talet. Pohjanen har hållit på längre än så. Min poäng är att turismen trots allt måste växa underifrån, byggas upp under lång tid och med goda förutsättningar för själva kulturen.
För ytterst är det ju som en bekant sa när jag träffade honom utanför seminariet: "Visst är turismen bra, men man måste ju ha litteraturen först."
Så jobbar vi med nyheter