Vem bryr sig om de som har byggt upp Kiruna?

Det sista hemmet innan man går ur tiden. Det går rysningar genom min kropp när jag läser orden. Det hade kunnat vara något fint och värdigt men när Tage, Ingrid, Bertil och Gunnar berättar för NSD om livet de lever på äldreboendet liknar det mest en mardröm.

Anna Kuru, skribent.

Anna Kuru, skribent.

Foto: Rebecca Lundh

Kiruna2024-11-06 00:01
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Som sommarvikarie på ett av Kirunas äldreboenden var Ola Lundberg den som i höstas tordes gå ut offentligt med hur det gick till på arbetsplatsen. Vanvård, respektlöshet och kollegor som scrollade på mobilen istället för att arbeta var en del av det som kom fram. Och visst kan man påstå att det är svårt att få personal för vem vill arbeta med låg lön och dåliga schemaläggningar när industrin erbjuder annat. Man kan välja att titta åt ett annat håll och hoppas att man inte själv hamnar där en dag.
     Ungefär samtidigt som NSD rapporterar om det här landar Annonsbladet med bilagan Kultura Kiruna i lådan. En fullspäckad tidning om den nästan tre veckor långa kulturfestivalen i staden. Ett fantastiskt och initiativrikt program. Bakom detta står Kiruna Växer, en ekonomisk förening med målsättningen att göra platsen mer attraktiv och locka fler människor att bosätta sig i Kiruna. 
     Men de som redan bott här hela sina liv? De som ägnat sina dagar åt att bygga upp staden, som varit med på gruvstrejken eller som tagit hand om hemmet medan den andra hälften sett till att malmen kommit fram? De som stått i skolkök eller skurat hotellrum? De som hela sina liv varit en del av det Kiruna som vuxit och som nu ska växa ännu mer? Vem tänker på dem?
     Cheferna på äldreboendet vill inte bli intervjuade av NSD utan väljer att yttra sig i ett mail. I korthet är svaret att vi gör så gott vi kan och alla vet om vilka regler och lagar vi har. Ändå händer inget fastän läget är akut. Är det bara visselblåsaren Lundberg, en sommarvikarie, som törs stå upp för de som behöver hjälp? 
     Åter till bilagan om Kultura Kiruna. Bakom satsningen finns bland annat stora bolag som LKAB. Många som idag bor på äldreboenden i Kiruna har arbetat hela sina liv åt det statliga gruvbolaget. Nu sitter de på boendet och ser hela stadsbilden förändras. Man river och bygger nytt, transporterar hus och ska flytta hela kyrkan. Inget verkar omöjligt. Hur skulle det se ut om de samlade krafter som vill se Kiruna växa skulle göra något åt situationen för de äldre? Skulle det gå? Den kreativa gnistan verkar definitivt inte saknas. Kanske Tage, Ingrid, Bertil och Gunnar skulle få sin vardag att fungera igen. Få känna att deras liv faktiskt är lika mycket värt som de förväntade inflyttarnas. Att de inte alls glömts bort av det Kiruna som de varit med om att skapa.