En av de som medverkar i filmen med sin personliga berättelse är Ida Labba Persson:
– Jag är lite nervös inför förhandspremiären i Kiruna. Det kan bli jobbigt för mina närmaste som ska komma och titta för, även om de vet vad jag har varit med om, har Liselotte fångat det på djupet på ett annat sätt i filmen.
Hon och Liselotte Wajstedt, fimens regissör, träffades första gången år 2014.
– Jag kände att jag var tvungen att prata med någon, att bli hörd. Jag hade varit på så många förhör och kände att jag inte blev tagen på allvar. Liselotte var en av de första som fick veta, och hon lyssnade.
Sedan dess har arbetet med filmen pågått i sju år. Under tiden har Ida bland annat hunnit bilda familj och börjat jobba som journalist.
– Jag anmälde övergreppet, det lades ner något år efteråt, och det var nästan det värsta. Det var fruktansvärt, för då kände jag att inte ens rättsväsendet ville tag i det här. Jag kände mig lämnad ensam. Liselotte har sedan följt mig när livet gick vidare, när jag bildade familj och så småningom fick jobb på Sameradion. Att få jobba med journalistik och media har varit en dröm för mig, säger hon.
Marion Anne Rimpi från Tysfjord kom in i produktionen i ett senare skede.
– Marions mamma blev våldtagen när hon var 12 år. Det förstörde hela hennes liv, och till viss del Marions liv också, även om hon idag mår bra. Marion fick som äldst i syskonskaran dra ett tungt lass. Hennes berättelse visar att följderna av ett övergrepp kan gå i arv i generationer, berättar regissör Liselotte Wajstedt.
Liselotte Wajstedt kommer från Kiruna och är konstnär och filmskapare. Hon säger att hon ofta jobbat med lite svårare teman i sitt konstnärskap. Det har handlat om övergrepp förut, men också om ämnen som sorg och identitet. Hon säger att filmen stundtals har varit tuff att göra.
– Jag har ibland funderat på hur jag ska hantera det jag får göra på ett bra sätt. Det har gjort mig nedstämd i perioder. Men Ida och Marion och deras berättelser har varit min drivkraft. Det har varit det viktigaste för mig.
Efter förhandsvisningen i Kiruna väntar Sverigepremiär den 23 september på Folkets bio i Stockholm. Efter premiären blir det turné runt om i Norge och Sverige. Filmen ska också visas för skolor som ett sätt att utbilda och föra ett samtal om vad sexuella övergrepp är, i ett samarbete med både polis och vårdpersonal.
– Jag hoppas att särskilt unga killar ser den här filmen och tänker till. Jag har två yngre bröder, och när de såg filmen satt de bara och gapade och tårarna rann, berättar Ida Labba Persson.
Att filmen heter just Tystnaden i Sápmi är ingen slump.
– Sápmi är stort och vackert, men skrapar man på ytan finns det annat som ligger dolt där under. Vi är en ganska liten folkgrupp där många känner och skyddar varandra. Det är en överlevnadsstrategi, men jag menar på att det inte får vara tyst. Man måste prata, säger Liselotte Wajstedt.
Ida Labba Persson säger att det viktigaste för henne är döttrarna. Att göra filmen och bryta tystnaden är ett sätt för henne att skydda dem, berättar hon
– Den som utsatte mig har inte lyckats tysta mig. Om jag skulle tystna, vad skulle det signalera till mina döttrar? Ju mer vi pratar om det här, desto fler är det som vågar kliva fram och berätta.