Ann-Helén Laestadius har ett fullspäckar schema under sitt besök i hemstaden Kiruna. Hon ska hinna träffa 724 elever från årskurs 4-9 under Bokfestivalen Ung.
– Det känns helt fantastiskt, det är lite konstigt att tänka att man ska träffa så många. Jag gick själv på Folkets hus när jag var barn och kollade bio. Nu ska jag själv stå där framme och prata om mina böcker, säger Ann-Helén Laestadius.
Att träffa just Kirunaungdomar är extra speciellt.
– Jag skriver ju främst för barn- och ungdomar här uppe. Mitt mål med mina böcker är att de ska få känna igen sig i litteraturen och få vara normen.
Med sig i bagaget har hon två böcker som släppts nyligt.
Den ena är bilderboken "Pimpelfiske", en barnbok som skildrar en vardag och natur som många Kirunabarn kan känna igen sig i.
Den andra nysläppta boken är ungdomsromanen "Inte längre min", en uppföljning till "Tio över ett" som handlar om Maja och hennes upplevelser av stadsomvandlingen. Ann-Helén Laestadius vann Augsutpriset för Tio över ett 2016. Någotn fortsättning på boken fanns inte i tankarna.
Men så hände något. Ann-Helén Laestadius moster, som bor i det hus som Maja i boken bor i, började lägga ut bilder på huset på sociala medier.
– Då såg jag att de har börjat gräva runt bläckhornshuset som Maja i boken bor i. Och då fattade jag, det ska ju flyttas, det ska ju inte alls rivas. Då började jag fundera, fasen det kanske finns en historia där ändå.
– Jag gjorde som jag brukar, jag åkte hem till Soppero och till Lainioälven, och där vid forsen ställde jag mig på min sten där jag brukar stå och fundera, och då började Maja prata.
Berättelsen tog två månader att skriva på grund av tidspress för att hinna få ut boken innan bokmässan i Göteborg. Kommande bok ska få ta betydligt mer tid.
– Nu har jag lite problem med min karaktär, hon har slutat prata, jag vet inte om hon är sur för att jag har varit på Mallorca, det blev helt fel. Men jag tror att det ska lösa sig nu för i morgon åker jag till Soppero.
Ann-Helén Laestadius skriver nu för första gången en roman för vuxna.
– Det kommer att bli en typ av kriminalhistoria, inte en pusseldeckare, utan mer en psykologisk kriminalhistoria, med en renskötare i huvudrollen.
Berättelsen kräver en hel del research, något som Ann-Helén kommer att göra på hemmaplan i Soppero.
Varför blev det just det här ämnet?– Därför att jag kan bli så trött på att folk inte fattar hur det är och för att det finns så mycket okunskap om samer och renskötare särskilt.