Utställningen öppnade förra lördagen med vernissage och ska pågå till den 31 augusti. Utställningen hänger i Kiruna Konstgilles nuvarande lokaler i det som i folkmun kallas "Domushuset".
– Det känns vemodigt med stadsflytten. Nu hamnar vi nere i gropen, det känns inte riktigt bra. Men vi människor vänjer oss och Kirunaborna vänjer sig säkert vid nya centrum så småningom. Man måste vara realistisk också. Utan LKAB och malmen så hade vi inte kunnat bo här överhuvudtaget, säger Jan Vajstedt, konstnär och medlem i Kiruna Konstkollektiv.
Kiruna Konstkollektiv har funnits sedan 1973 och har idag 17 medlemmar, varav 14 finns representerade vid utställningen.
– Det är roligt att ha den här gemenskapen och ställa ut tillsammans med andra. Jag hade till exempel inte fått ihop en utställning själv, säger konstnären och kollektivmedlemmen Siv Labba.
Gunilla Kangas är ordförande i Kiruna Konstgille, som på uppdrag av Kiruna kommun visar upp professionell konst och arrangerar årliga konstlotterier. Hon förklarar att det från politiskt håll kommit ett uppdrag om att konst och arkitektur ska vara livsbejakande för människorna som tar del av den.
– Här uppe i norr är vi väldigt inriktade på det här med friluftsliv, men det räcker inte för oss människor. Vi behöver få uppleva saker, och konsten berättar något för oss. Till exempel Jan Vajstedts bilder berör väldigt många av våra besökare, nu när staden är på väg någon annanstans, säger hon.
Den 1-3 september ska konstgillet tillsammans med Konstfrämjandet i Norrbotten visa en utställning som heter Fragment, och därmed inviga konsthallen i det nya kulturhuset Aurora.
– Temat är historieberättande. Vem får berätta en historia, och hur? Grunden är Kiruna kommuns konstsamling, vi ska koppla ihop den med nya konsthallen och stadsflytten. Det blir en blandning mellan ny och gammal konst, och även en del texter, berättar Gunilla Kangas.
Vad har konsten för betydelse när man flyttar en stad?
– Att designa nya hus är också en form av konst. Det finns ett bildtänk i det. Kirunaborna fick rösta om hur det nya stadshuset skulle se ut, till exempel, säger Siv Labba.
– Vi behöver ha med oss konsten. Utan den blir man ingen harmonisk människa, säger Jan Vajstedt.