"Kiss borde välja mig som producent"

Nicke Andersson är lite trött. Man blir lätt det efter en veckas turné i Spanien, bland annat som förband till Kiss, de åldrade sminkikonerna som har inspirerat The Hellacopters och tusentals andra band. 
- Det var grymt. Det blev tre gig med Kiss, i Barcelona, Madrid och Azkena, världens bästa festival. Vi spelade för tiotusentals spanjorer. Gillar man Kiss, hör man att vi är ännu bättre än dem numera, säger Nicke Andersson som faktiskt har värmt upp för rocklegendarerna tidigare, då med The Hellacopters 1997.
Vad tycker du om Kiss i dag?
- Man får ta det för vad det är. Kiss är världens största coverband. Det känns märkligt när de nya medlemmarna har samma smink som Ace Frehley och Peter Criss. Bedrövligt att de kör låtar från den "osminkade" perioden. Vad fan, Crazy nights låter ju som Bon Jovi.
Fick du träffa Paul Stanley och Gene Simmons?
- Vi hejade på varandra i en hiss. "Hola compadre", sa de. De trodde väl att vi var spanjorer. Egentligen är det märkligt att inte jag fick producera deras senaste skiva.
En dröm för dig?
- Nej, men det vore schysst mot Kiss, säger Nicke Andersson.
"Ett kontrollfreak"
Två år har gått sedan The Hellacopters nådde vägs ände och bandmedlemmarna gick skilda vägar.
- Vi hade spelat ihop i 14 år, mer än nog. Vi ville inte att Hellacopters skulle bli som en institution.
Men för otålige mångsysslaren Nicke Andersson var det aldrig tal om att lägga musiken på hyllan. Bara en vecka efter The Hellacopters sista konsert satte han ihop ett coverbaserat husband till en klubb på Debaser (Stockholm), vilket blev embryot till Imperial State Electric.
I våras kom debutalbumet, där multiinstrumentalisten Nicke Andersson spelar allting själv på merparten av låtarna.
- Det blir lätt så när man är ett kontrollfreak. Att lira i ett band innebär en massa kompromisser. The Hellacopters var en demokrati, det här är något helt annat.
Andra ackord nu
Även om somligt i ljudbilden på skivan påminner om The Hellacopters menar Nicke Andersson att musiken aldrig hade kunnat spelas in med hans gamla kumpaner.
- Med The Hellacopters kunde jag inte utforma låtarna som de lät i mitt huvud. Då var det bandet som präglade musiken. Nu är det ett annat "tänk", andra rytmer och ackord som aldrig skulle vara med på en Hellacopters-platta. För mig är det en stor skillnad.
Återförenas The Hellacopters?
Mitt bland sedvanliga 70-talsinfluenser hörs ekon från Beatles och Byrds tydligt i Imperial State Electrics låtar.
- Det beror på att jag inte har haft någon tolvsträngad gitarr tidigare. Största skillnaden jämfört med The Hellacopters är att alla sjunger nu. Det funkar skitbra under konserterna. Annars hade jag bytt ut bandet - eller mig själv, säger Nicke Andersson.
- Framöver kanske det räcker att jag skriver låtar åt andra. Jag har aldrig varit bekväm med att vara frontfigur, kan fortfarande vara livrädd för det.
Ofrånkomlig fråga: Kommer The Hellacopters någonsin att återförenas?
- Nej, aldrig. Tror jag i alla fall. Jag förstår inte varför vi skulle göra det? Men ok, tänk om alla är råpanka om tio år? Då vet man inte...