Äppelträdet är sprunget ur ett tvåhundra år gammalt träd som sågades ner i Gävle. Under protester såklart.
Jukkasjärvi är nu en av de platser i världen där det ursprungliga äppelträdet lever vidare. Tanken gläder mig tills jag kommer att tänka på samtalet jag hörde för någon dag sedan. Det var en grupp besökare söderifrån som diskuterade stadsomvandlingen och Kirunas nya centrum. De menade att husen tornade upp sig som klippor ur en stenöken. Att det inte fanns ett enda träd på torget.
Jag tycker de nya husen i centrum är vackra. Man har låtit färger och material från det gamla följa med till det nya. Men det är något som saknas bland allt nybyggt. Träd. Växter. Vatten. Det som fanns i det gamla. Det hjälper inte att det några steg längre bort ligger en dagvattenpark med ständigt flödande vattendrag och sluttningar av arktiska växter när det första som möter en i centrum är sten och betong. Ett torg utan något levande, förutom de blomkrukor som hamnar där.
Kanske ska vi hela tiden påminnas om gruvberget. Och med fantasifull blick kan jag skönja både Lapportens sluttning och Kirunavaaras silhuett i husen. I den stora lägenhetslängan i vinkel fortsätter berget. Där är innergårdens väggar lika kopparglänsande som den gamla Viscariagruvans innanmäte. Men där slutar nog likheterna. För inte ens gruvan är lika kal som Kirunas torg. Här finns inte ett träd längre. Men det fanns. När det nya stadshuset hade kommit på plats fanns träd där och likaså vid den norra infarten. Här fanns olika sorters hägg, oxbär, björk, tall och lärkträd. Allt togs av någon anledning bort. Nu tronar en jättelik sittplats med sin svans runt torget. Kanske ska det vara gruvdraken som lagt sig där. Fantasi får man lov att ha.
Nyligen kom jag hem från en resa söderöver. Jag promenerade genom otaliga parker och noterade hur mycket arbete, tid och pengar som lagts ner på att just städernas torg inte ska vara sterila. Träd ska ges plats, som det i Jukkasjärvi. På Luossavaara ståtar både Kiruna-popplar och oxel. Någon ek och ett pilträd lär också finnas, liksom äppelträd. Och jag tänker att det borde gå att få till även i centrum, på torget. Kanske ett konstprojekt mitt i allt det nya i form av åtminstone ett enda litet träd. En fjällbjörk, kanske. Det kan väl inte vara för mycket begärt.