Det här gör mig nyfiken. En miljard från Lidingö. Det är ju vad vårt nya badhus i Kiruna kostat. Eller ja, miljardvallen sprängdes väl men ändå. När rika kommuner ger till de behövande enligt ett skattesystem; är det upp till givaren att bestämma vart pengarna hamnar? Finns det ett villkor i systemet? Eller kan det bli som Malmös politiker säger; att det behövs kultur, offentlig konst, fritidsliv och idrott?
När kaffet är uppdrucket ringer jag Hälsocentralen för ett tämligen brådskande ärende. Det tar tvärstopp. Läkartider finns inte förrän om en månad, och att boka en tid redan nu går inte eftersom systemet inte tillåter det. Någon skulle ringa upp men det föll mellan stolarna.
Systemet igen alltså. Det blir sjuksköterska och jourläkare och personal som ber om ursäkt för misstag och dröjsmål och för att det inte finns tillräckligt med läkare. Om jag hade högt blodtryck när jag kom in hade jag nog ännu högre när jag gick ut. Och tro inte att jag inte vänt och vridit på problemet. Är det kanske jag som i dessa digitala tider blivit för van vid att allt ska gå undan. Kanske var det annat när folk fick ta häst och vagn till läkaren eller koppa blod själva. Men nej. Det hjälper inte när ingen läkare finns.
Och det är det som är problemet i Malmfälten. Industrin formligen sväljer folk utan att tugga. Min frisör gick upp i rök. Försvann åt gruvans håll. Lärarna som i årtionden jobbat på samma skola: Borta. Butiksbiträdet sa upp sig: Kör truck. Och under tiden sörjer folk att Kiruna rivs. Hus och minnen försvinner.
Och nej, det är inget fel att känna sorg. Jag har bara ännu inte hört någon som med samma intensitet sörjer att det inte finns nog med läkare eller lärare. Eller sörjer att elever och personal tvingas ut från Raketskolan. Eller att lasarettet ska rivas. Ännu har ingen sentimental bok skrivits om alla de som åker till Finland för att få en tandläkartid eller om de som förgäves väntar på en operation. Och vem sörjer att väntetiderna till BUP är extremlånga eller att drogproblemen ökat?
Jag funderar på Lidingö igen, och andra så kallade rika kommuner. Hur ser de på oss här uppe? Vi som tydligen sitter på all rikedom men inte har en fungerande sjukvård, en skola i en utförsbacke, vägar utan underhåll och en stad som långsamt krackelerar.