– Jag har inte varit i stadshuset sedan jag gifte mig 2003, så det känns väldigt roligt att mina verk får en chans att hänga här innan det ska rivas, säger Robert Sammelin.
Sedan tio år tillbaka arbetar Robert Sammelin koncept illustratör och som gruppledare för illustratörerna på datorspelsföretaget Dice. Företaget är en del av det så kallade ”svenska spelundret” och har under de senaste åren vuxit till att bli ett av de största varumärkena på datorspelsmarknaden.
– Allt som syns i våra spel har passerat mig på något sätt. Det kan kännas knäppt stundtals att tänka att illustrationer jag arbetat med faktiskt finns i 60 miljoner hem, vilket är antalet sålda exemplar av spelet Battlefield som jag arbetat med.
Hans illustrationer har ställts ut på gallerier över hela världen, men det är första gången på 22 år som han ställer ut i hemstaden. Förutom att arbeta med illustrationer för datorspel, tillverkar han nämligen en rad olika illustrationer för bland annat seriealbum och affischer. Och det är ett urval av dessa alster som nu hänger i Kirunas stadshus.
– Jag inspireras mycket av 1970- och 1980-talets "skräpkultur". Jag har alltid älskat serier och nu tecknar jag kanske ett omslag till olika seriealbum i månaden. Man blir inte förmögen på att rita serier eller postrar. Det tar tid och engagemang men det är otroligt roligt.
– Det är också avkopplande för mig att arbeta med penna och papper, något som jag inte gör när jag arbetar med illustrationer för datorspel, fortsätter han.
Det tog ungefär sju års tid efter flytten ner till Stockholm innan Robert Sammelin skulle börja arbeta som illustratör på heltid. Under de första åren frilansade han som grafisk designer innan den stora It-bubblan inträffade och jobben började minska i en stadig takt.
– Det var enbart en slump att jag började arbeta med datorspel. Men jag blev väldigt tidigt uppmuntrad med att arbeta med konst och jag sökte till flera olika typer av konstutbildningar när jag var klar med gymnasiestudierna, och jag nekades till alla. Jag har svårt att identifiera mig som konstnär och kallar mig heller inte för det, och konstnärsnämnden håller med mig.
Du känner inte att avsaknaden av en konstutbildning har hållit dig tillbaka?
– Nej, det tror jag inte. Min nyfikenhet har varit det som drivit mig. När man inte har någon som berättar och lär en har man fått ta reda på mycket själv genom att experimentera och utforska. Men jag tycker det är roligt att upptäcka saker själv och pröva mig fram.
– Jag kan helt enkelt inte sluta rita, det är omöjligt, säger Robert Sammelin.