Ett koreografiskt hafsverk

Att följa en strikt koreografi genom merparten av en konsert är riskabelt. Dansen måste vara avancerad och tight. Annars blir effekten den motsatta och hela framträdandet tappar i kvalitet. Förvisso var Ola och hans två dansare hyfsat tighta tillsammans. Men koreografin var alldeles, alldeles för anspråkslös. Tänk Justin Timberlake om han tagit bort minst tre fjärdedelar av sina danssteg. Ett koreografiskt hafsverk som drog ner framträdandet till en onödigt låg nivå.
Det blir därför genast bättre när dansarna ställer sig bakom mikrofoner och körar. Då rör sig Ola mindre statiskt, och framförallt verkar han själv ha mycket roligare.
”S.O.S” och den ogenerade Daft Punk-flirten ”Natalie” är de enda låtarna som det sprakar lite om. Den sistnämnda fungerar ypperligt som final, och trots sådana där töntiga armsnurrar som annars är förbehållet ironidans, lyckas jag äntligen koppla bort det visuella och kan koncentrera mig på musiken.