Fredagskvällens avslutande akt, kollektivet Hoffmaestro, är ett ganska besynnerligt fenomen. Att försöka räkna bandets medlemmar är en knepig uppgift, då samtliga studsar runt på scenen i ett enda virvarr av sång och dans. Själv får jag antalet till 11, och enligt vad jag kan se så bidrar endast hälften av dem med något vettigt (i musikalisk väg). Övriga verkar mest finnas där för att förstärka showens totalt kaotiska framtoning.
Sträng-, stråk-, blås- och slaginstrument används för att skapa ett alldeles hysteriskt reggaerockigt sound, och det vevas vilt med handdukar och öppna vattenflaskor under spelningens extra vilda partier.
Å ena sidan kan jag inte låta bli att störa mig på oredan och förvirringen som råder, samtidigt kan jag inte låta bli att ryckas med i showen. Den entusiastiska publiken kan intyga: Hoffmaestro är en vansinnig livemaskin.