Återförening för Tullamore Dew

Det kanske aldrig kan bli som på glansdagarna i början 1990-talet när Tullamore Dew drog folk till Mommas krog varje söndag en hel höst.
Magin från en vanlig fredagskväll på Mat och mums kanske inte kan återskapas.

Samtidigt är Tullamore Dews stompigt irländska pop-folkmusik med väl valda tornedalska inslag totalt tidlös som säkert kan beröra en publik som inte är ute efter en nostalgisk kick.

Det här är tredje spelningen bara i år. Men före framträdandet i samband med Fjällräven classic i Abisko i somras och spelningen på Malmia i februari var det sex år sedan gruppen spelade tillsammans.
Och före Kirunafestivalen 2004 hade de ett uppehåll på fyra år.
Men slutat har de som sagt aldrig gjort.
- Vi har varit väldigt tydliga med det. Därför kan man inte kalla det här för en revival, säger sångaren och gitarristen Janne Ejeklint.

Det var på Wärdshuset i Jukkasjärvi som de första trevande stegen togs. Då var det blues och hårdrock som gällde i Kiruna och det var få som trodde att ett band med en fiolspelare i centrum skulle kunna fira några större framgångar.

Tullamore Dew prickade emellertid in den irländska pubmusikvågen perfekt samtidigt som det fanns många ställen i Kiruna och övriga Norrbotten att spela på.
- Krögarna hade bättre avans på försäljningen och hade råd att ta in artister oftare än i dag. En stor stark kostade nästan lika mycket i slutet av 1980-talet som i dag, säger Janne Ejeklint.

Snart var Tullamore Dew efterfrågat i hela landet och de hade fler erbjudanden än de hann med.
- Då spelade vi 40-50 gånger om året. Vi övade aldrig, bara spelade. De nya låtarna lade vi in längst bak i setet när publiken kanske inte lyssnade lika intensivt, säger Ulf Nilsson.

Inför lördagkvällens spelning har bandet övat, i alla fall på det nya materialet. Och scenen på den gamla discovåningen på Malmia har de beträtt förr.
- Det var också på 90-talet när kidsen på ungdomsdiscot fick rösta om vilket band de helst ville ha dit. Vi kom tvåa efter något punkband från Göteborg som förmodligen blev för dyra att ta dit, säger Janne Ejeklint.