I lördags var det Karungis tur. Eva Landberg och Staffan Nygren från Norrbottens museum riggade upp dator och bildläsare i Lillstugan vid byns hembygdsgård. "Fotodag" stod det på affischerna och karungiborna kom med sina gamla familjealbum i kassar.
- Det vi främst är intresserade av är bilder av bebyggelse och verksamheter, men även bilder på personer om de går att få fram vilka som finns på bilderna. Vi är också intresserade av modernare bilder, till exempel färgbilder från 1970-talet. Gamla färgbilder har ofta stora färgförändringar och då försöker vi få fram negativen. Digitala bilder har vi ännu inte börjat ta emot, säger Eva Landberg.
Nej, några digitala bilder finns inte i kassarna och det är sparsamt med bilder från den senare delen av förra seklet. I stället är det svartvita fotografier från första halvan av 1900-talet som dominerar.
Familjealbum innehåller mest bilder av familjemedlemmar, inte så ofta bilder av bebyggelse och verksamheter, som arbetsliv. Sådana bilder finns det mera av i yrkesfotografernas arkiv.
Karungi har genom 1900-tals historien haft flera yrkesfotografer, men deras arkiv av glasplåtar och negativ hamnade på soptippen när ateljéverksamheten avvecklades. En liten del av ett av arkiven räddades efter att det hamnat på soptippen.
Gamla bilder skänks också till hembygdsföreningarna. I Karungi har föreningen fått en bildsamling med negativ som härstammar från en gymnastikdirektör Westergren i Västerås. Han var under krigsberedskapen inkallad och en av många som var förlagda i Karungi. Han fotodokumenterade tiden i det militära, från avfärden från I 21 i Sollefteå och hela förläggningstiden i Karungi.
Denna bildsamling har vandrat från gymnastikdirektören via Östen Groth och Ellen Groth till Karungi hembygdsförening.
Rolf Fräki tar fram det tjocka kuvertet ur kassaskåpet. Det är fyllt av småbildsnegativ i prydliga albumblad. Att fotografera med småbildskamera var ovanligt på 1940-talet, så gymnastikdirektören var före sin tid.
- Det berättas att militärerna tyckte att det var dåligt ställt med kulturutbudet här. Det utmynnade i en aktion av flera kända konstnärer, som donerade verk som ställdes ut här i trakten. Jag vet att prins Eugen var en av dem, säger Rolf Fräki.
Efter beredskapen skulle konstverken skänkas till folkskolorna i socknen, men ingen vet var de tog vägen.
- De hamnade nog i privat ägo och det sägs att det på senare år bjudits ut verk av dessa på Blocket på Internet, säger Rolf Fräki.
Han har också en teori om vem inom den privata skolvärlden det var som hängde upp tavlorna på sina privata väggar och vars efterlevande gjorde sig en slant på dem, men det ska vi inte föra vidare.
- Det var synd att samlingen inte finns kvar som ett minne från beredskapstiden, säger han och sörjer konstskatten som förskingrades.
Gymnastikdirektör Westergrens fotografier visar ingen konstutställning av prins Eugen och hans samtida konstnärselit. Det är i stället bilder på officerskamrater, fälttävlan, övningar, exercis och annan militär verksamhet. Det är också få bilder från bygden.
En lokal amatörfotograf i Karungi var småskolelärarinnan Hilma Liinankki. Hon kom som 19-åring till Karungi 1912 och på 1920-talet skaffade hon sin första kamera.
- Hon fotograferade mycket och mest på skolan. Den här är en av hennes bilder, säger hembygdsföreningens Margareta Blomkvist och visar en liten bild av huvudvägen genom samhället.
Den lilla kontaktkopian hamnar i bildläsaren och Eva Landberg upprättar ett litet protokoll över bildens innehåll.
- Det är en vy från byn tagen på 1940-talet. Till vänster ser man Isak Fräkis hus och i bakgrunden en affär, säger Margareta Blomkvist och Eva Landberg noterar.
Kristina Högberg har återvänt efter 40 år på annat håll i landet och har tagit med några album från föräldrahemmet i Karungi.
Hon hämtar sedan sin mor Ann-Marie Högberg till hjälp att identifiera människorna på bilderna. Förstoringsglaset kommer fram som hjälp med de små bilderna.
- Titta här, hela släkten följde med för att vinka av vid järnvägsstationen, säger Kristina Högberg om en gruppbild vid stationshuset och de försöker identifiera personerna.
När fyra timmars bildinsamlande är över hoppas museets utsända ha fått in ett 50-tal fotografier som kan komplettera Karungis historia. Bildernas ägare får en utskrift av bilden som tack. Sedan kan det också bli en liten utställning på orten, som det blivit efter insamlingar på andra orter.
- Bilderna som vi läser in och arkiverar blir kvar för all framtid, lovar Eva Landberg.
De ska inte bara hamna i ett säkert arkiv. Arbetet pågår med att göra museets bildsamling tillgänglig på Internet.
- Då ska vi visa alla bilder som vi får visa för bilderna ägare. Det kan i vissa fall bli en fördröjning där ägaren kanske vill att bilderna får visas först om ett antal år, säger Eva Landberg.