Mysigt och intimt

Here and now heter kanadensiska Melanie Dekkers senaste skiva. Den är inspirerad av hennes resor, som nu tagit henne till Folkets hus i Kalix. Man kan ju undra om spelningen i Kalix kommer att inspirera henne till nya låtar, och vad de i så fall ska handla om. Det är nämligen pinsamt lite folk som har kommit för att titta på henne och bandet. Ett 40-tal befinner sig i publiken och det är väldigt synd.
Samtidigt är det lite mysigt och intimt att lyssna på Melanie Dekker, som har spelat med artister som Bryan Adams och Faith Hill, på det här sättet. Att någon glömt stänga av mobiltelefonen och att en man sitter och pratar högt under konserten ger det hela en liten ironisk touch.

Melanie Dekker inleder konserten med Haven’t even kissed you yet och refrängen sätter sig snabbt i huvudet vare sig man har hört den förut eller inte. Precis som Maybe we’re the angels är den väldigt trallvänlig. Extra roligt med den låten är att hon sjungandes lägger till meningen "Vi kanske inte ska klättra på klätterväggar". Med det syftar hon på att hon och bandet hade provat klätterväggen "med blinkande lampor" i gallerian i Kalix, och att de hade träningsvärk efteråt. Det var en av alla historier hon delade med sig av i mellansnacket.
Det är just mellansnacket som är tjusningen med konserten. Melanie Dekkers spelningar är aldrig den andra sig lik, om man ska tro henne själv. Det kan jag hålla med om. Det är inget mallat snack utan hon anpassar sig efter var hon är.

Det är roligt att höra henne berätta om vad hon varit med om under hennes tid i Sverige och hur hon rullade in i Kalix i en Volvo.
Låtarna blir lite slätstrukna efter ett tag, men det är ändå rätt häftigt att någon från Kanada har bemödat sig att komma hit.
Så Kalixbor, många av er missade någonting i går kväll.