Det norrbottniska ljuset lockar

I ena utkanten av Porjus, precis nere vid vattnet som böljar och glittrar förföriskt i solen, ligger Arctic Colors galleri. Här huserar eldsjälen Patricia Cowern - fotografen som kom från England till Porjus och blev blixtkär i landskapet. I slutet av 90-talet flyttade hon till byn och öppnade galleriet i den nedlagda järnvägsstationen. Hon brinner för konsten och för naturen, och har gett kulturlivet i kommunen en riktigt vital injektion av lust och glädje.

I galleriet i Porjus finns numera hennes egen permanenta utställning Northern Lights, där hon visar sina bilder av norrskenet. Varje år byts bilderna ut, men temat är alltid detsamma och det är en av de utställningar som lockar flest besökare. I år öppnade också hennes utställning Snow, där hon utforskar snöflingornas estetik på nära håll.

Arctic Colors galleri lockar många långväga gäster som gör ett stopp på väg upp mot Nordkap. Det är också på det sättet som galleriet fått gott rykte internationellt, när fotografer som passerat blivit bekanta med Patricia Cowern och hennes galleri och uttryckt önskemål om att själva få ställa ut i något av gästrummen.

- Jag brukar ha ungefär tre utställningar per år här själv, det är riktigt svårt att få ihop fem eller fler. Därför är det välkommet med andra utställare. Men sedan vill jag också göra galleriet ännu mer intressant eftersom många besökare kommer tillbaka varje år. Då är det roligt att kunna visa nya utställningar, speciellt av internationella fotografer. Det handlar inte alltid om naturfoto, utan om många olika genrer och utställarna kommer från vitt skilda delar av världen - Sydafrika, England, Italien, Ryssland..., säger Cowern.

Just nu arrangerar Patricia Cowern en utställning i Gällivare med tio italienska naturfotografer. En av dem, Andrea Barghi, ställer samtidigt ut i Porjus på Arctic Colors.

Han är ett välkänt namn för de flesta och rör sig inom flera genrer - naturfoto, porträttfoto, reportagefoto och reklam. Han har rest över hela världen, men norra Skandinavien är en av favoriterna när det gäller att fotografera. Till norra Sverige har han kommit i över 20 års tid.

- Det är lätt att röra sig inom så många genrer när man älskar så många saker. Jag följer alltid mina känslor och när någonting rör mig måste jag fotografera det. Allt från porträtt till naturen kan ge mig möjligheter att visa mina idéer, mina känslor kring motivet. Jag älskar äventyret också, jag gillar att inte veta vad jag kommer att hitta. Jag letar efter de ovanliga motiven. Jag vill se med ett barns ögon - känna det som att jag öppnar en skattkista, berättar Andrea Barghi och skrattar.

- Jag använder aldrig filter, efterbehandlar aldrig bilder, för jag vill visa verkligheten - min verklighet. Det jag känner i ögonblicket - inte en falsk perfektion, fortsätter han.

Att använda digital teknik är inte ett alternativ, tycker han som så många andra fotografer, i varje fall inte inom naturfotografin. Tekniken håller inte tillräckligt hög kvalitet ännu.

Också för Vitantonio Dell?Orto blev mötet med Norrbotten kärlek vid första ögonkastet. Han är en av få naturfotografer i Italien som kan försörja sig på heltid genom att sälja sina bilder till magasin och böcker, även om det ibland är tufft att få ekonomin att gå ihop.

- Naturfoto har mycket större dignitet i Skandinavien, England och Frankrike än vad det har i Italien. I Italien fotas mest monument och kyrkor - kulturella och historiska element. Natur är överhuvutaget ganska sällsynt i Italien och där har man ett ganska ytligt förhållande till den - de flesta går bara ut i den lilla skog som finns när de ska ha picknick eller något liknande, säger han.

Italien har visserligen många olika naturtyper - allt från berg till kust och skog, men det är å andra sidan väldigt trångt och överbefolkat, menar Dell?Orto. Själv trivs han inte i städer, utan flyttade från Milano ut på landet. Men också på den italienska landsbygden bor det många människor. Lugnet han sökte hittade han till slut i Norrbotten, på en av sina många fotoresor världen över. Hit återvänder han så ofta det går.

- Jag kommer hit för att känna mig levande. Ljuset och utrymmet är unikt. Lappland ger mig en känsla som jag inte får någon annanstans. I Italienska alperna finns det förstås bergstoppar, men de är höga och stänger in dig. I de svenska fjällen kan man se hur långt som helst. Men det handlar inte bara om fysiskt utrymme utan också om psykiskt. Ibland frågar folk vad jag tror att jag ska hitta här för ?där finns ju inget?. Precis! Det är just det jag letar efter - inget!

De bilder Vitantonio Dell?Orto ställer ut är rena i färgerna, välbalanserade och rofyllda.

- Jag väljer ofta att gå en bit ifrån motivet för jag vill visa det i sitt sammanhang. Och jag försöker alltid att vara enkel och plocka ut essensen ur bilden, två eller tre element i ett foto är tillräckligt för att ge ett budskap.

David Carpenter ställer också ut i Arctic Colors galleri - och det är hans allra första utställning. Han har varit fotograf på hobbynivå i 20 år, men känner sig nu redo att visa vad han gjort. Det blir naturfoton - hundar, renar, solnedgången, älven och norrskenet.

- Det ska bli roligt att höra vad folk tycker. Familjen är ju alltid snäll och säger att allt är jättebra, säger han och skrattar.

Familjen Carpenter flyttade till Murjek för ett och ett halvt år sedan. Det som lockade var, precis som så många andra fotografer beskrivit, lugnet och rofylldheten och det fantastiska ljuset.

- De olika typerna av ljus som finns här finns ingen annanstans. Om du väntar på just rätt ljus kan du få fantastiska bilder - och du behöver bara gå precis utanför dörren. Jag tror inte att folk riktigt förstår hur fint det är här, säger Carpenter.