”Vi har blivit som en enda stor familj”

Att få möjlighet att lära känna någon från en annan kultur. Att känna att man är värdefull, samtidigt som man får så otroligt mycket tillbaka är det bästa med att vara flyktingvän, enligt Inger Öhman.

Trött. Seba och Monirs femårige son Daniel är trött efter förskolan och har somnat på kökssoffan hemma hos Inger och Bernt.

Trött. Seba och Monirs femårige son Daniel är trött efter förskolan och har somnat på kökssoffan hemma hos Inger och Bernt.

Foto: Linnéa Landemalm

Integration2016-05-14 06:00

Inger och Bernt Öhman anmälde sig till programmet Flyktingvän hösten 2015. De blev matchade med en barnfamilj från Syrien, en familj de numera räknar in i sin egen.

Monir Jaber, Seba Iezouk och deras femåriga son Daniel kom till Sverige för drygt två och ett halvt år sedan. De levde ett bra liv i Syrien tills kriget tvingade dem på flykt. Nu sitter vi tillsammans i Inger och Bernts kök i Bergsviken, en by utanför Piteå, och dricker kaffe och pratar om integration, vänskap och livet i ett nytt hemland.

– Jag tror att en sån här relation är bra för alla. Det är väldigt givande, och samtidigt som man känner att man är värdefull för någon annan får man så otroligt mycket tillbaka. Framförallt så är det väldigt roligt. Vi får smaka mat vi inte visste fanns och på ett djupare plan förstå skillnader mellan våra olika kulturer och seder. Vi har blivit som en enda stor familj, säger Inger Öhman.

Det är som vilken relation som helst, de hjälper varandra med vardagliga saker, äter middagar och firar högtider tillsammans men diskuterar även allvarligare frågor om livet. De kallar sig inte flyktingvänner längre, knappt vänner. De är familj.

– Det är viktigt att man som ny i ett land kommer in i samhället och känner sig accepterad och välkommen. Det är också viktigt för vårat framtida samhälle att vi skapar oss en bättre förståelse för varandra, och lär oss av varandra. Vi är alla människor, världsmedborgare, säger Bernt.

Monir, Seba och Daniel har trivts i Sverige sedan dag ett, och tycker att svenska myndigheter gör ett bra arbete, men de har funnit det svårt att skapa sig några djupare relationer. Därför tycker de att Flyktingvän har hjälpt dem att faktiskt känna sig som svenskar. Monir har tagit körkort och jobbar numera heltid på en möbelbutik i Piteå. Seba går fortfarande skola men har även en praktikplats på en förskola och Daniel går på förskola där han har skaffat sig en massa nya vänner. Hans bästis är dock Inger och Bernts barnbarn Alfred som är i samma ålder.

– När jag fyllde 5 år hade vi ett stort kalas. Jag bjöd in alla mina vänner. Lägenheten var helt full, säger Daniel.

Nu har familjen flyttat till ett hus i Bergsviken, inte långt ifrån Inger och Bernt som hjälpte till vid flytten. De pratar om att börja med en trädgård på tomten.

– Allt blir lättare när man har svenska vänner. Man får träna på språket och får en större förståelse för de kulturella skillnader som trots allt finns. Det är jättebra att det finns bidrag och att man får hjälp och stöd av myndigheter, men det är bara en tillfällig lösning. Vi måste in i samhället, med jobb, skola, vänner och kontakter och allt vad det innebär för att känna oss hemma, säger Monir.

Just vänskap är något de alla tycker är extra viktigt. Skapar man sig en relation så kommer många fler gratis, de båda familjerna har nu fått många nya vänner under tiden de har känt varandra. Det är viktigt att få hjälp med just det där första steget, tycker de.

På Flyktingsamordningens kontor i Piteå berättar flyktinghandläggaren Keflemariam Ghebru mer om programmet Flyktingvän.

– Integration börjar först när människor möts på lika villkor. Små enkla handlingar kan få en medmänniska att känna sig hemma i ett nytt land. Det ska vara kravlöst, som vilken vänskap som helst, säger han.

Flyktingvän är ett projekt som drivs i ett samarbete mellan Piteå kommun och svenska kyrkan. Det riktar sig till personer i alla åldrar som är intresserade av ett utbyte med någon eller några från en annan kultur och att vara ett socialt stöd i deras nya hemland. Det ska vara en vänskap som vilken som helst. Det finns inga tvång på hur eller när man väljer att umgås, det kommer man överens om tillsammans. Det kan räcka med en fika någon gång i månaden, men många gånger utvecklas det till en betydligt djupare relation.

– Först gör man en intresseanmälan på kommunens hemsida, därefter tar vi kontakt och diskuterar eventuella frågor. Sen inleds en matchning. Efter att man träffat varandra några gånger brukar vi göra en uppföljning, och om något inte känns rätt ska man inte vara rädd att säga det, då matchar vi bara om, säger Keflemariam.

I de flesta kommuner i länet finns det olika program som ska underlätta för nyinflyttade att integreras i det svenska samhället och öka svenskföddas förståelse för vad som till en början kan framstå som främmande.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!