Hur vore det med lite normal samhällsbevakning?

Vad är det som pågår i förhållandet mellan svenska medier och kungahuset?
Man måste ändå ställa frågan detta år då medierna positionerar sig för att få "bästa" rapportering om det stundande bröllopet mellan Daniel Westling och Victoria Bernadotte.
För normala journalistiska principer om oberoende och objektivitet verkar upplösas så fort journalistiken närmar sig kungahuset.
Men framför allt är det slående hur lite av vikt som skrivs om hovet. Det är en förkrossande övervikt för rent skvaller och kraven på sanning och relevans får ge vika för rykten. Inte minst hos kvällstidningarna.

Johan T Lindwall, en uttalad rojalist, jobbar på Expressen som kunglig skvallerreporter och rapporterar ivrigt om vem av de blåblodiga som sätter på vem, vilkas förhållanden som eventuellt krisar och andra spekulationer med begränsad källhänvisning.
Och på Aftonbladet finns motsvarande skvallerkärringar, som inte skriver om något viktigare heller.
Sveriges radio låter Daniel Westlings polare Niklas Ek vara en av tre reportrar som ska sköta rapporteringen inför bröllopet i P4.
Elle lät en kompis till prinsessan Madeleine göra en intervju för tidningen och TV4 anställer Tarras-Wahlberg, som uttryckligen sagt att hon inte kommer att kunna uttala sig om allt när det gäller kungahuset eftersom hon fortfarande har lojaliteter gentemot kungahuset.

Tarras-Wahlberg är ärlig i alla fall, till skillnad från SR-chefen som anställde Westlings kompis och som på fullt allvar menar att det kommer att vara en ojävig rapportering. Och detta i ett radiohus som normalt sett håller oberoendet mycket högt.
För i inga andra sammanhang skulle man tillåta att kompisar rapporterade om kompisar, förutom när det gäller kungahuset.
Men hur vore det med lite normal samhällsbevakning av kungahuset?
Det är ju trots allt en del av vårt statskick - vare sig man gillar hovet eller inte.