För ungefär tio år sedan köpte Lars Åström en ordinär enplansvilla i Bergsviken utanför Piteå. Men ordinär var den inte särskilt länge. När en vattenskada uppstod resonerade han så att om man ändå ska bygga om kan man göra det på något annat sätt.
– Nu är det bara två-tre väggar kvar från det gamla huset. Jag kom in någonstans mitt i, innan allt var färdigt, berättar Elin, som träffade Lars och flyttade in för sex år sedan.
I husets mitt finns ett stort och öppet utrymme som innefattar både kök och vardagsrum.
– Det viktigaste i ett hem är stora sällskapsytor så att man ryms, säger Elin.
Till familjen hör ju också sönerna Tim, 9, Hannes, 7, och Ralf, 4 år. Och så papegojan Judith förstås. Hon flyger runt som hon vill i hemmet, umgås när hon känner sig för det och sätter sig där ingen når när hon vill vara själv. En av favoritplatserna är kökskranen, där hon har perfekt utsikt över gatan genom ett runt fönster.
Innertaket har tagits bort så det är fri höjd upp till nocken, vilket ger en enorm rymdkänsla och skiljer just det här hemmet från många andra enplansvillor.
– Det är här vi är. Om barnen vill gå och se på tv innan jag och Lars har hunnit äta klart så är vi som ändå med varann, det är som trevligt.
Ovanför tvättstugan och ett av sovrummen finns nu ett par loft med fönster ut mot sällskapsytorna.
– De små loften har blivit bonusytor och det är ganska mycket värt när man inte har så många kvadrat. Det blir små krypin där pojkarna kan dela upp sig.
Huset har byggts ut och ihop med garaget som minskats till förmån för föräldrarnas sovrum och en relaxavdelning med bastu.
– Här har vi plats att bada hela familjen. Det blir mest något man gör på helgerna, säger Elin.
Lars är den som stått för planering och byggande medan Elin är lite mer för pysslet.
Inredningsstilen är en personlig blandning av loppis, modernt och industriellt och Elin hämtar inspiration från alla möjliga håll.
– Saker är som lite ihopplockade. Jag gillar att blanda material som trä, glas, speglar och metall och blandar gamla saker med nya. Här är allting antingen begagnat, nytt eller byggt själv, säger hon.
Elin handlar gärna på second hand, ett intresse hon delar med maken. På loppis är hon effektiv och skannar av snabbt om det finns något vackert porslin eller snygga lampor, men hon tycker att det är lättare att hitta möbler på auktion.
– Det tar ju tid, det kan ta ett helt år att hitta det man vill ha, men det är ju lite det som är charmen också.
Elin tycker om när gamla saker blir återanvända och har en särskild kärlek till danska fåtöljer, ”gubbfåtöljer” som hon och Lars brukar säga. I vardagsrummet står två stycken.
– Det finns något fint i att man inte behöver producera nya möbler. Dessutom är det oftast billigt, säger Elin.
En kaklad vägg och gamla köksstolar av trä och stålrör bidrar med den industriella prägel som är så inne nu. Först köpte Elin ett gäng Eames-kopior men de föll sönder en efter en.
– Då tänkte jag att nu ska jag köpa riktiga stolar som håller i alla väder. Jag hittade de här på Blocket för 150 kronor styck. Det höll ju lite bättre förut.
Det var i södra Sverige så det blev lite bökigt med frakten men genom bussgods fick hon hem stolarna till slut. Skolplanscherna på köksväggen köptes i Uppsala och Elins syster hämtade upp dem när hon hade vägarna förbi, medan kristallkronan ovanför köksbordet hämtades av hennes bror i Stockholm.
Under en ”galen helg” byggde Elin och Lars den stora tv-bänken av små träbitar i olika färger.
– Att bygga det själv är det enda alternativet när man har en tanke på hur något ska se ut men det inte går att hitta exakt det, säger Elin.
Ett annat exempel är den stora takkronan i vardagsrumsdelen, tillverkad av kopparrör och koltrådslampor.
– Jag satt och mätte och vägde och planerade när jag kom på att jag inte kan koppla el, så Lars blev indragen i alla fall. Så är det ofta, jag drar igång grejer som han måste färdigställa. Jag blir som ivrig och säger ”Vi gör det nu! Den ska upp i kväll!”. Men han är medgörlig på många sätt så det är bra, säger Elin.
Hon fick låna en maskin från en rörfirma för att klämma ihop rörkopplingarna och nu hänger den stora skapelsen i taket, som ett självklart blickfång i det stora rummet.
Kliver man in lite framför soffgruppen syns en väggmålning högt upp på ett utstickande väggparti. Med hjälp av en projektor och stege har Elin själv målat dem, bilder föreställande familjens fyra söner. Tim, Hannes, Ralf och högst upp lilla Sive, med vingar på ryggen. Sive som bara fick sex månader på vår jord.
Men det, det är en helt annan historia.