På Bistro norrland är Elin Ivarsson tillbakalutad i sin begåvning där hon sitter med kvällens öl som hon berömmer. Hon har inte samma stress i blicken som en yr idol-deltagare som ska bli popstjärna - tänk motsatsen. Hon pratar bred Norrländska som förbyts mot en uppenbart superb stämma så snart hon är igång med låten "Lord Nelson".
Lika lugn och säker som hennes som utstrålningen är gitarrspelet. Låt oss kalla det för ett Lisa Ekdahl-ledigt sätt att lira gura på. Hon lägger inte ner mycket tid på musiken säger hon, men det ser inte så ut. För jag vågar påstå att näst intill allt material är starkt den här halvtimmen. Det skadar heller inte att hon adderar en bedårande liten cover - "Devil May Care" med Half moon run.
En timme senare och 500 meter norrut vandrar folk längs storgatan. Flera vänder på huvudet åt Sugar Mae Baker som spelar på Cityscenen. De tycks söka efter popmelodierna som Hanna Edlund och resten av bandet ger ifrån sig uppe på scenen. Sätt er ner och lyssna tänker jag, ty det finns så mycket fint att hämta här. Det märker jag efter ett par låtar när lite Alanis Morissette-röj tittar fram. Och visst finns det soul och nästan liten Dion där bakom?
Det låter tveklöst bättre live. Det ska det Sugar Mae Baker och det folkhögskole-rockiga bandet ha en applåd för.