Zacke gör sig utmärkt på scenen precis som i texthäftet. Han fraserar snyggt, bygger upp konserten med hjälp av publiken, och han ger ett genuint tryggt intryck under den dryga timmen på Norrahamn-scenen. Han förklarar en bit in att ikväll är det släkträff mellan han och publiken.
Temat kretsar förstås kring Fattigkussen, förra höstens släpp, där han byggde skivans låtar på en karaktär med samma namn som skivan.
Även om Zacke har med sig ett fyramannaband – Oskar Dahlberg och David Björkén från Immunförsvaret inkluderade – är det en konsert utan krusiduller och gästartister. Zacke kan bära en scen själv, det visar han fint i "Halvvägs", utan Movits till hjälp. Mördar Anders från samma grupp syns också digga nöjt i publikhavet.
Det slår gnistor om tunga "Sparka upp" – och jag hade föredragit ett skarpare fokus på senaste skivan. "Fallfrukt" är exempelvis saknad. Publiken går rätt bananas när det är dags för "Rondellen". Förutom att kvällens andra bengaleld tänds då, slår det mig att publiken jobbat in texterna under det gångna året. Jag tycker mig se kids jobba ur sig låtarna utan problem lite överallt i publiken. Fint!
Men showen saknar till viss del udd. Spår som "Torgny" och "Utomlands" är daterade förfest-anthems i min värld. Zacke saknar knappast det låtmaterial som krävs för att skala bort säkra kort och i stället jobba upp en spänning och en farligare nerv.