En dans för Gällivare

Modigt, tyckte en kollega, när dansaren och koreografen Mikael Strid berättade att han skulle till Gällivare och ta sig an 200 dansare.
Själv såg han det som en spännande utmaning.
-Det är många, men okej - varför inte, tänkte jag. Man måste våga gå ut på isen. Det värsta som kan hända är väl att man brakar igenom, säger han och skrattar.
Nu blev det inte som Mikael Strid hade föreställt sig - att han skulle ha hand om alla 200 på en gång.
-Nej, de är indelade i tio grupper och det är ganska lagom.
De yngsta deltagarna är runt sju år och de äldsta över 70 år och de ingår i dansgrupper som bland annat Gellmalaget, Dundretbuggarna, Revival project och Gällivare drillteam.
-Det är spritt över åldrar och olika danstilar. Första veckan, jag kom hit i februari, ägnade jag åt att titta på alla och låta mig inspireras. Vad kan det bli, vart kan det här ta vägen. Grunden är att använda och utgå ifrån det varje grupp håller på med, säger Mikael Strid.

Han fick förfrågan om uppdraget i december i fjol och så snart han tackat ja började han läsa in sig på Gällivare.
-Jag hade aldrig varit i Gällivare innan och började kolla upp vad det är för plats och kända personer som kommer härifrån. Jag blev varse om gruvans stora betydelse för orten men att man flyttar hela Malmberget fick jag reda på när jag kom hit.

Mikael Strid talar om vikten av möten och hur sådana påverkat och tagit plats i föreställningen.
-Jag besökte Jokkmokks marknad i februari och på tåget hem mötte jag ett gäng herrar, som var lite så där trevligt glada, säger han och ler.
-Lite fördomar kom fram hos mig om att jaja, ska de sitta här och tjoa hela vägen till Gällivare. Men de var mjuka och fina både mot mig och varandra. De började prata med mig och berätta om hus de varit tvungna att sälja och om gruvan och annat. Jag vet inte om de kommer ihåg det men för mig var det ett oväntat möte som blev ett jättestarkt minne.
En annan sekvens i föreställningen - en sparkdans - hämtade Mikael Strid in när han väntade på bussen till Malmberget.
-Två killar höll på att trixa med en spark. En gjorde konster på en kulle medan den andra filmade.

I en annan scen dansas ungdomars konst i att göra ingenting fram.
-Vad gör ungdomar här? En del hänger utanför Ica och har ingenting annat för sig än att småprata, busa och spela musik för varandra med sina hörlurar.
Föreställningen i sin helhet är en samling noveller om livet i Gällivare och föreställningen inleds med en begravning.
-Nånting dör men nånting nytt föds. Ett samhälle lever alltid vidare. Vi får sedan se hur ett gammalt par ser tillbaka på sitt liv. Ett par som träffas första gången och föder Gällivare. Sen blir det många olika möten mellan det traditionella och nya, det kända och inte så kända, säger Mikael Strid.