Inför öppnandet av Sara kulturhus i Skellefteå fick Krister Hägglund i uppdrag att göra en utsmyckning. Men vad är egentligen författaren Sara Lidmans landskap? Afrika, Vietnam eller Stockholm? Krister Hägglund började i Missenträsk–Glommersträsktrakten.
– Jag fotade lite folk men blev inte nöjd, så jag övergick till landskap, som var det egentliga uppdraget. Sen kom covid. Men då kom jag på hur jag skulle kunna fota folk under den tiden.
Krister Hägglund jobbar som fotograf på Skellefteå museum. I arkivet hittade han en samling porträttbilder från Mockträsk från 1915, alla med samma bakgrund. Utifrån den gjorde han en stor fond med hjälp av ett datorprogram.
– Jag skrev ut den i remsor, tejpade ihop den och tog med fonden till Missenträsk där jag satte upp den på en vägg utomhus. Där fotograferade jag personer som bor i eller har en relation till platsen.
I utställningen visar han 24 av bilderna, samt en färgbild där tre jakthundar poserar på var sin stol framför fonden. Alla bilderna är tagna under sommaren 2022.
– Hundbilden var oplanerad. När vi höll på med fotograferingen sprang tre hundar omkring, och jag skojade om att ta en bild på dem, sittande på stolarna. Ägaren sa ”inga problem”, lockade på hundarna, och jag tog bilden. Hundarna bara satt där. Det var imponerande.
Under ett sommarvikariat på Västerbottens museum för många år sedan upptäckte Krister Hägglund en bild från 1926, gjord från ett glasnegativ, där tioårige Gustav Ask står vid ett krondike i Missenträsk. Bilden är tagen av fotografen Tor Ekholtz.
Sara Lidman skildrade det hårda arbetet med att dika myrar i boken romanen ”Hjortronlandet”. Krondiken grävdes under 1800- och 1900-talet med staten som arbetsgivare.
– Jag fick höra att Sara Lidman gillade bilden jättemycket och funderade på om mannen på bilden fortfarande fanns kvar i livet. Det gjorde han. Jag ringde och frågade ”är det du i diket?” och han sa ja. Sen åkte jag dit och tog bilden på honom vid samma dike, 72 år senare.
Det skulle bli många fler fotografier av diket. I utställningen finns 55 av bilderna samlade.
– När man åker till Missenträsk och svänger av från stora vägen kör man över diket. Det går mitt i en åker, en utdikad myr, i närheten av byn. Jag har säkert 400 bilder på diket. Det blev lite maniskt ett tag, säger Krister Hägglund och ler.
Han visar en bild med en igenvuxen berså, där solljuset letar sig in genom det täta grenverket. Där bakom finns Sara Lidmans farfar Erik Lidmans hus. Hennes ”Jernbanesviten”, som består av sju romaner, handlar om honom.
– När det gick bra för Erik Lidman byggde han ett stort hus i Åliden, som står kvar än i dag. Sen blev han av med allt, gick i konkurs och hamnade i fängelse. När han kom tillbaka hamnade han i Missenträsk där hans bror köpt en gård. Annars hade han bott i huset i Åliden, om det gått bra.
Krister Hägglund känner sig numera som hemma i Missenträsk.
– Jag är väldigt tacksam. Alla har tagit emot mig, bjudit in till byaträffar och tagit med mig på älgjakten. Det är ett väldigt förtroende jag fått, och jag har kommit in i byagemenskapen. ”Jag tyck om dom”, säger han på skelleftemål.
Vad tror du att Sara Lidman skulle ha sagt om utställningen?
– Jag vet inte. Jag vet att jag tänkte ”hur skulle det vara om jag tänkte som hon”, men det kan jag ju inte. Jag ser det jag ser. Uppdraget var att fota Sara Lidmans landskap på mitt sätt, inte som Sara skulle ha sett det. Då blir det så. Mitt tänk på Missenträsk.
Utställningen har vernissage den 28 januari i Luleå konsthall.