I motiveringen står: ”… för en fotografi i Sune Jonssons anda.”
– Jag skildrar ett långt skeende, inte så mycket dagsaktuella händelser. Jag följer en tidsepok, framför allt i mina Malmbergsbilder, säger han.
Erik Holmstedt är uppvuxen i Malmberget och har under många år dokumenterat samhällets förfall.
– Jag har levt med det hela min uppväxt, så det är bara att acceptera. För mig har det varit lite på distans tidigare, att jag har sett det pågå och varit dit och fotograferat. Men nu, när det är framme vid mina barndomskvarter, kan jag plötsligt känna en klump i halsen.
Han flyttade till Luleå 1972 för att gå fotoskola, men har hållit kontakten med Malmberget.
– Mina föräldrar levde länge, och jag har två syskon där, så jag är där ganska ofta. När jag var där senast var hela Hermelin och Kilenområdet på östra sidan instängt.
I sitt fotograferande söker han övergivna platser med mänskliga spår:
– Min övergripande tanke är vad människan och mänskligheten lämnar efter sig. Vi har ett industrisamhälle, och i det lämnas olika typer av spår. I Malmberget är det exceptionellt tydligt. Jag har även rest runt i tyska Ruhrområdet och i Murmansk där det lämnats gruvor och stålverk. Jag lockas av ödsligheten, dessutom är det intressant att se vad som pågått där tidigare, och som nu är helt lämnat och övergivet.
Erik Holmstedt vill göra ännu en fotobok om Malmberget:
– 2008 gjorde jag ”Inte längre mitt hem”. Nu funderar jag på en fortsättning i större volym.
Sällskapet Sune Jonssons vänner har sedan 2010 årligen delat ut fotostipendiet för framstående dokumentärfotografiska gärningar. Priset är på 10 000 kronor.