Vi flyger till Rom, Paris och dit näsan pekar.
För att flanera, dricka grappa och pastis. Kanske njuta en croissant med choklad till den överprisade espresson?
Kanske ett gott vin till lunch?
Vi häpnar över Kinesiska muren och Machu Picchu.
Vilket arbete!
Och pyramiderna sen!
Otroligt!
Längs vägen i Norrbottens inland står ett av våra egna monument. Den sista delen av trästommen är på väg att ge vika. Precis som för det lutande tornet i Pisa är det bara en fråga om tid.
Båda kommer att falla.
Träkåken berättar även den om liv och vedermödor. Om Norrbotten.
Jag tänker på författaren Sven Lindqvists bok ”Gräv där du står” (1978) som handlade om att vi måste förstå vår egen historia. Hans bok gav upphov till grävrörelsen som syftade till att skapa kunskap om industrisamhällets framväxt och villkor med fokus på arbetarnas egna minnen.
Har vi glömt det? Dem?
Sven var nog något viktigt på spåren.
Behövs inte våra kunskaper och minnen som bäst just nu?