Det vilar en stillhet över gårdarna, ett slags vördnad för de människor som levt och verkat i trakten, genom årstider och århundraden.
Milsvid utsikt över skog, vägar och berg ramar in Hubert och Ebba Jönssons gård i Vanhapalo, och det förfallna huset som ”Mänty Oskari Larsson” en gång levde sitt liv i.
Ett stort kalhygge omger tomten med Maria Sofia Johanssons faluröda hus med brutet tak och en L-formad ladugård.
Purnu är en skogssamisk by som fått sitt namn från ordet "buorna", en stensatt grop för förvaring av kött, som användes redan för tusen år sedan.
Byns storhetstid var under mitten av 1900-talet, då omkring 300 personer var bosatta där. Skolan hade som mest 80 barn, med sex klasser. I dag har byn ett 40-tal invånare.
Per-Rune Andersson är född och uppvuxen i Purnu men flyttade till Kiruna i mitten av 1970-talet. Hans föräldrahem togs senare över av en kusin.
För några år sedan skaffade han en drönare och började flyga över byn.
– Jag upptäckte att det var väldigt intressant att se omgivningarna från luften. Sedan fotade jag under ett par somrar, och till slut hade jag bilder på byns alla gårdar.
Per-Rune Andersson valde att fokusera på dem som bodde i byn när han själv var ung.
– Då var det en livaktig by med många affärer, och många roliga namn på folk som bodde där. Jag ville hedra dem som byggde upp Purnu.
Han har angett namnen på dem som byggde husen, eller som redan bodde i gamla hus som står kvar än i dag.
– De flesta husen är fortfarande bebodda av barnbarn eller nyinflyttade. Det finns fem barnfamiljer där nu, med småbarn. Det är väldigt få ödehus.
Många renägare är fortfarande kvar i den skogssamiska byn. Per-Rune Andersson kommer från en gammal samisk släkt, där förfäderna hette Labba.
Boken innehåller texter om byns historia och drönarbilder av alla gårdar, med namnen på dem som byggde husen eller bodde där i mitten av 1900-talet. Fotona är tagna under åren 2022-2023.
Där finns även foton av kyrkogården, utsikten från Purnuberget, och kartan över en del av Purnu vid laga skifte år 1900.