I mer än 50 år har han fotograferat, men många av bilderna i boken har han aldrig tidigare publicerat.
– Det är lite som en sammanfattning av vad jag har gjort genom åren, säger han.
Samtliga bilder är i svartvitt – för känslans skull.
– När jag växte upp jobbade jag i stort sett bara i svartvitt. Jag plåtar fortfarande lite med svartvit film ibland, det är ganska kul, även om det är lite omständligt. Jag tycker att det ger en annan känsla.
I boken finns bilder från Murmansk och Lofoten, Parinjarka och Prag, SSAB och Seattle. Men allt började i hemtrakterna kring Överkalix.
Thord Nilsson tittade noggrant på fotografier i tidningar och tidskrifter redan som ung.
– Jag köpte första kameran när jag var 15–16 år, och sen har jag alltid haft en kamera med mig. Det som fascinerar är uttrycken, hur man tolkar bilder. Och att man kan se på bilder på så olika sätt.
Han har valt att inte ha bildtexter till alla fotografier i boken, just för att var och en ska få skapa sin egen uppfattning om vad bilden handlar om.
Att fotograferandet skulle bli hans yrke var inte självklart. Han började sommarjobba på sågen i Överkalix och flyttade senare till Stockholm där han arbetade med elektronik. Men sedan början av 1980-talet har han varit fotograf på heltid. Och genom alla år har han behållit glöden och det stora intresset för att se bilden i vardagen.
– Jag är ute på lite fotoexkursioner, jag tycker det är kul att dokumentera vardagen. Många bilder stannar bara i arkivet. Men jag tycker om att plåta, helt enkelt.
Som fotograf är det viktigt att få bra kontakt och bygga upp ett förtroende, berättar han:
– Man måste vara lite ödmjuk inför vem man ska träffa, prata lite och försöka få till något slags samvaro med dem man ska plåta.
På en av de första sidorna i boken finns en bild på Anders Gustaf Nilsson, skogsarbetare från Överkalix, född 1887 i Sandsjärv. På bilden är han 95 år, men han blev 101. De stora händerna, märkta av ett långt liv av hårt arbete, ligger knäppta i knät. Han tittar rakt in i kameran med skarp blick.
Thord Nilsson träffade honom i början av 1980-talet i samband med en fotodokumentation om äldre i glesbygd. Trots att det har gått många år minns han det speciella mötet mycket väl:
– Det är ganska länge sen, men AG, som han kallades, har stannat kvar i minnet. Han berättade för mig om sitt liv, hur han som ung började arbeta i skogen. Det är så intressant att träffa sådana som han, en rakryggad person som hade haft ett ganska vanligt liv. Det är en personlighet som man kommer ihåg.
Han berättar också om allkonstnären Vifast Björklund, som han även gjort en utställning om.
– Vi hade mycket kontakt, han var speciell och intressant, och så mångsidig. Han var ingen som skröt om sig, men han kunde så otroligt mycket om allt möjligt, det var en lärdom att få träffa honom. Tänk att han bara fanns!
Vifast Björklunds karismatiska personlighet var påtaglig.
– Många tyckte om honom och drogs till honom, och han lärde gärna ut mycket av sitt kunnande.
Thord Nilsson växte upp i Vännäsberget i Överkalix. Han har rest mycket genom åren, alltid med kameran redo, något som också avspeglar sig boken. Men många av bilderna har motiv från hemtrakterna i norr.
– Det är trots allt den trakt som jag varit mycket i och känner till väl.