Det är ett i grunden mycket friskt hus, byggt på timmer från 1700-talet med ny grund och nytt tak.
– Jag föll pladask. Intresse fanns från andra spekulanter men min räddning var att tomten här var för liten så folk skulle inte rymma ett nybygge. Tur för mig, säger Stig Törmä som vurmar för att ta tillvara det som fungerar.
– Jag förstår inte att i dag river man ut och ska ha nytt hela tiden. Det finns ett värde i att bevara det gamla för framtiden.
Det var slumpen som förde honom till det gamla bönhuset på Norra Pitholm. Han har bott och arbetat flera decennier i Piteå på ett av stadens pappersbruk. För 18 år sedan mötte han kärleken och flyttade till Malmö.
– Vi fick nio år tillsammans men tyvärr rycktes hon bort för tidigt.
Stig stannade ytterligare sex år i Skåne efter att sambon gått bort och sedan gick resan till Furudal i Dalarna.
– Min bror med familj var bosatt där och det gjorde att valet föll på just Dalarna.
Även där, närmare bestämt i Furudal, renoverade Stig ett äldre timmerhus som tidigare varit bönhus, och hade det inte varit för en dag i somras hade han nog bott kvar där.
– Jag var uppe och hälsade på mina döttrar som båda bor med familjer i Öjebyn och jag skulle in till bankomaten för att hämta ut lite pengar. Där i skyltfönstret fanns mäklarannonsen om det här huset. Jag sa, vi far direkt och kollar.
Sagt och gjort. Stig åkte tillsammans med ena dottern och hennes man och tittade utvändigt på huset.
– Jag såg direkt att det här var en pärla – ett hus med potential.
Stig hade redan hemresan bokad men med hjälp av familjen gjordes en besiktning av huset i Stigs frånvaro.
– Genomgången gick bra och jag kände ”Vi kör”. Så jag köpte grisen i säcken kan man säga.
På en månad hann han sälja huset i Dalarna, packa ihop sitt möblemang, flytta upp det och flytta in i huset som invigdes 1873.
– Första veckorna var jag lite förvirrad, det hade ju gått så fort allting. Men successivt började jag växa in i bilden, och nu stortrivs jag.
Han bor i praktiken på tjugo kvadrat, trots att huset är 70 kvadrat. Plus att det har en lika stor övervåning där tidigare skollärarinnan bodde med eget kök, egen toa och två rum. Den delen kommer Stig bara att ha till sommarboende för gäster. På nedervåningen däremot bygger han nu sitt pensionärsboende.
– Jag har gjort en färdig skiss. Där vi nu sitter blir det vardagsrum och sovdel. I mitten blir det toa, dusch, tvättmaskin och hall medan det till vänster om ingången blir kök.
Vi tittar på skissen och börjar sedan gå runt i huset. Han gör allting själv, förutom el och våtrumsmattor. I dagsläget är det utedass som gäller och ett provisoriskt kök i hallen. Tack vare familjen som bistår med vatten och dusch går det utmärkt.
Han tycker just nu att hans boende är finfint, ”som en fräsch skogskoja” och han har ingen brådska med att bli klar med ytorna. Toadelen tar sig, köket håller han just nu på att göra om golv och väggar i, och hela tiden spanar han efter bra lösningar att använda sig av. Det är faktiskt hela familjen runt om honom som håller utkik, och ett fint kök i björk har Stig redan fyndat på nätet. Det står nu i garaget och väntar på att få flytta in.
Bil har han ingen, ej heller internet eller tv.
– Nej, jag försöker leva sparsamt och smart. Jag har radio och böcker, det är bra sällskap och jag mår gott av att folk kommer och hälsar på. Gamla kollegor från fabriken och andra bekanta har varit förbi och sett hur arbetet framskrider. Det är mycket att göra, men så småningom kommer det visa sig vilken pärla som döljer sig här.
Vi på Duo kommer att återvända till Stig under året och titta in hur arbetet fortskrider. Så, håll utkik.