Hollywoodfilm om seriehjältar - Superenkelt

Superhjältefilmen går ännu en ny vår till mötes. Hit Girl, Kick-Ass, Big Daddy och Iron Man 2 heter de senaste tillskotten i den strida ström superhjältar som varje år slår ihjäl någon ny superskurk på vita dukar världen över. Nytt för i år är att de råaste av dem alla är en elvaårig tjej. Hit Girl, ivrigt påhejad av sin desillusionerade far, har ihjäl så många skurkar att det blir svårt för filmmakarna att hitta på nya sätt för dem att dö på.

Hit Girl ett välkommet inslag i en genre där mannen så gott som alltid får spela hjälte medan kvinnan får finna sig i att bli räddad av honom. Det ska dock sägas att även Hit Girl blir räddad av anti-hjälten Kick-Ass i slutet av filmen med samma namn. Men det är i alla fall en ansats till något annat än den okomplicerade patriarkala världsbild som amerikanarna vill skyffla på oss.
Annars har jag alltid tyckt att superhjältefilmen måste vara det absolut enklaste projekt ett filmbolag tar sig an.
Det är bokstavligen som att stjäla godis från små barn (eller kanske snarare de barn som upphört att vara barn och nu befinner sig på andra sidan puberteten).

Manusfrågan brukar vara en prekär fråga i filmsammanhang. Så inte här. Superhjältarna har redan sina egna serietidningar. Där står redan allt händelseförlopp, alla repliker. Du behöver inte ens klura speciellt länge på bildmanus, du kan bara sno serieruta för serieruta rakt av (det är det här som kallas att ta hänsyn till originalet).
När det kommer till regi är det inte precis som att skaka fram lite dramatik i en dammig gubbe och gumma som bara har suttit vid samma köksbord de senaste trettio åren. Du har istället en superhjälte på ena sidan och en elak superskurk som bara vill jäklas med superhjälten. Någonstans i mitten finns ofta en kvinna som båda vill ha.
Och du kan ju fortfarande gå efter hur den där serietidningen la upp hela händelseförloppet. Du kan lägga allt krut på att piska på 3D-animatörerna eller så lägger du allt krut på att spränga saker i luften. Med en hyfsad budget skulle du nog kunna regissera med ena knäet och ändå lyckas producera en lyckad superhjältefilm.

För filmbolag är en superhjältefilm som pengar på banken. Du vet att de som läser serietidningen kommer att gå och se filmen. Du vet att alla som någon gång läst en serietidning, även om det bara var en enda Stålmannen i sin ungdom, troligen kommer att masa sig till biografen eller DVD-hyllan så småningom. Superhjälten framställs ofta som en nörd i det privata. Världen är full av nördar (större delen av den manliga populationen, åtminstone) och samtliga kommer att identifiera sig med din superhjälte. Vem vill inte vara en superhjälte? Som pengar på banken, min vän, pengar på banken.
Vad gäller svenska serietidningar så tror jag tyvärr att det aldrig skulle bli speciellt bra superhjältar på film av vare sig Rocky, Ensamma Mamman, Hälge, Stenmarkare eller en fyra rutors Berglin.
Putslustig dokusåpa eller ett surrealistiskt talande älgexperiment på sin höjd. Men ge dem en mantel och allt är möjligt.