Elle Márjá Eira regisserar "Stöld". Att den nu släpps på Netflix känns både stort och spännande. "Jag ser verkligen fram emot att alla ska kunna se filmen. Det är något jag har glatt mig åt länge nu."
NSD fick tag i den norsksamiska filmregissören och artisten Elle Márjá Eira. 40 år, från Kautokeino, ett halvt dygn före premiären. Hon befinner sig i Alaska för att delta i en arktiskt miljö- och klimatkonferens innan hon reser vidare till Los Angeles för att visa filmen.
– Jag har alltid engagerat mig i klimatet eftersom det påverkar renskötseln så mycket.
Hon kommer själv från en renskötarfamilj och till filmen "Stöld", som är baserad på Ann-Helén Laestadius bok med samma namn, har hon valt ut ett flertal skådespelare som också har bakgrund inom renskötseln.
– Många av dem har upplevt det som filmen handlar om. Att det finns människor som hatar samer så mycket att det går ut över renen.
Netflix sökte medvetet en samisk regissör och när hon fick frågan tvekade hon aningen först.
– Det var väldigt stort och ett gigantiskt ansvar. Men jag gillar ju boken och kände att det är en viktig historia att berätta.
Inspelningen har skett i Vittangi, Soppero, Karesuando, Kiruna, Jokkmokk och lite i Kautokeino.
Det är hennes första långfilm, men innan dess har hon regisserat ett avsnitt av Makten som har gått i SVT.
– Oavsett vad man gör så ger man ju allt.
Hon har inte behövt oroa sig för budgeten utan kunnat fokusera helt på den konstnärliga biten.
– Jag är otroligt tacksam över att Netflix har valt att göra en samisk spelfilm. Jag är också tacksam över det samarbete vi har haft med lokalbefolkningen i områdena där vi har filmat, säger hon.
Medverkande i filmatiseringen av ”Stöld”: Elin Oskal, Niilá Omma, Ida Persson Labba, Per-Olof Nutti och Lars-Ánte Wasara, från inspelningarna av Stöld, i Vittangi.
Ida Kristin Labba Persson, 28 år, från Kiruna, spelar Anna-Stina som är bästa vän till huvudkaraktären Elsa.
– Jag är väldigt spänd på mottagandet. Jag har inte varit ute på nätet än, men jag tror det kommer bli stort för många här i länet som medverkar i filmen och inte har varit offentliga tidigare.
Hon gick estetiska spetsprogrammet i teater i Luleå och har sedan dess jobbat som journalist på Sameradion och som skådespelare.
I söndags fick hon se sig själv på bioduken vid en förhandsvisning för speciellt inbjudna i Kiruna och tyckte bra om resultatet.
– Jag älskar ju Ann-Heléns böcker och har alltid väntat på att det ska komma en Ann-Helén-film i mitt liv. Boken "Stöld" är spännande och viktig. Det är inte något påhitt det som händer, utan den brutala verkligheten.
Hon tycker också att det är bra att den tar upp problematiken med psykisk ohälsa bland samer, något hon själv har upplevt på nära håll.
– Sápmi är så litet och vi är så inflätade i varandra. När någon har tagit sitt liv har det varit någon i grannbyn eller någon kompis kusin eller så och varje självmord är ett för mycket.
Elin Oskal spelar huvudrollen Elsa som får uppleva hur hennes renar blir plågade och dödade, men vägrar ge vika.
Skådespelaren Charlotte Lindmark. 50 år, från Luleå spelar en av poliserna.
– Det var helt fantastiskt att få vara med i den här produktionen, utifrån att jag tycker boken är bland det lästa jag har läst. Jag är själv norrbottning men inte same och när jag läste boken förstod jag vidden av det samehat som finns här och hur fruktansvärt det är.
Polisen hon spelar är ingen hjälte, utan mer av en skurk.
– Min rollfigur tycker att hon har viktigare saker att reda ut än att hålla på med renar som blir plågade. Men det är skitroligt att spela "the bad cop".
Erfarenheten har varit både utmanande och utvecklande.
– Jag är van vid teater då man spelar med större gester och mimik och har en publik som kommer med omedelbara reaktioner, vilket är stor skillnad.
Dessutom var det fysiskt krävande.
– Några av scenerna spelade vi in nattetid för att det skulle vara tyst utomhus och det var mellan minus 35 och 38 grader. Men alla är så omhuldande när man är skådis.
Skådespelaren Charlotte Lindmark
Lars-Ánte Wasara, 26 år, bor och jobbar som renskötare och snickare i Mettajärvi. Han hade ingen skådespelarerfarenhet sedan tidigare, men någon hade tipsat om honom, och han blev ombedd att provspela för rollen som Elias, bror till Elsa.
– Det var som overkligt, men jag tvekade inte en sekund. Det var bara att testa när man ändå fick chansen.
Det visade sig att han gillade att spela teater och han är nöjd med sin insats.
– Det var annorlunda, inte direkt vad man är van vid, men det var kul. Samtidigt var det en hektisk period. Jag pendlade mellan renskogen och filminspelningen och ett hus som jag höll på att renovera.
Blir det mer skådespeleri för dig nu då?
– Ja, kommer det ett erbjudande som verkar lockande så absolut. Jag är öppen för det i alla fall.
Har du funderat på att folk sitter i hela världen och ser dig nu?
– Så långt har jag inte tänkt.