Linnéa Bojemark kommer från Pålänge utanför Kalix och är i grunden en utbildad sjuksköterska och barnmorska. Hennes företag arbetar främst med utbildning av vårdpersonal, men hon har också en fot inne i filmskapande och skådespeleri. Yrken som inte skiljer sig mycket åt, menar hon.
– De bästa skådespelarna vi har är de som jobbar inom vården. Inom vården måste man anpassa sig, vara flexibel och möta alla möjliga och omöjliga situationer som kan finnas.
Hennes första film har hon gjort tillsammans med Monica Kjellberg och Philip Lidbeck Leierer. Filmen syftar till att informera om smittspridningen av coronaviruset.
– Film är konst, man får tolka det som man vill. Sen framställer vi det sjukligt. Monica får fram den sjuka karaktären, hon personifierar viruset som är hemskt på alla möjliga sätt och vis.
Ska den ses som kritik mot det svenska tillvägagångssättet?
– Vi har sagt att vi inte tar ställning till huruvida man har gjort rätt eller fel. Det är den enskildes personens ansvar, vi har jobbat i vården och sett konsekvenserna av att folk är ohygieniska och då är smittan ute i samhället.
Tycker du vi är dåliga på att ta det egna ansvaret?
– Det är ett systemfel som gör att man går till jobbet fast man är halvkrasslig eller har sjukdom hemma som man kan ta med sig. Vi borde vara snällare och mer förlåtande, är någon sjuk så är man sjuk. Det ska vara okej.