Jon Blåhed, själv uppvuxen i Tärendö, nu tillfälligt boende i Trosa, har alltid fascinerats av Korpelarörelsen. Det var en religiös väckelserörelse i Tornedalen som urartade till att bli en sekt med ritualer som hade sexuella inslag. När myndigheterna ingrep och dömde två av ledarna fick den ett abrupt slut.
– Jag har hört det pratas och viskas om de här historierna sedan jag var liten, berättar Jon Blåhed.
Att den har skildrats i olika konstformer genom åren tycker han inte är så konstigt.
– Man dras ju ofta till sådant som berör en och som man känner att man vill utforska mer för att ta reda på hur det egentligen var.
Den sista inspelningsdagen av filmen av var under förra veckan i finska Lappland, därutöver har de hållit till i Tornedalen och i en studio i Helsingfors.
– Skådespelarna har varit helt otroliga allihop och väldigt dedikerade till det här projektet. Det är alltid vemodigt och tomt när man är klar efter en intensiv inspelning, men jag ska in i klipprummet nästa vecka och har några intensiva månader framför mig för att göra klart filmen så det är bara att köra på, säger han.
40 skådespelare och många fler statister från både Finland och Sverige medverkar i produktionen som har en budget på 30 miljoner kronor. Det är den största budget som Jon Blåhed någonsin har rört sig med, men ändå lite pengar för ett historiskt drama, konstaterar han.
"Rörelser" som filmen heter bygger delvis på Bengt Pohjanens roman "Dagning röd" och blir den första långfilmen någonsin på meänkieli. När den är klar ska den visas på biograferna och därefter i SVT och på finsk tv. Hälften av finansieringen kommer från Sverige, hälften från Finland, men huvudproducent är Iris Film i Luleå.
Jon Blåhed berättar att han har läst det mesta som går att läsa om Korpelarörelsen. Han skrev manuset till filmen för flera år sedan, inspirerad både av den dokumentation som fanns och av "Dagning röd".
– Jag skickade mitt manus till Bengt Pohjanen, skrev att jag hade hämtat inspiration av hans roman "Dagning röd" och frågade vad han tyckte.
Det ledde till ett samarbete där Bengt Pohjanen hjälpte honom att översätta replikerna till meänkieli, för det är ett språk som Jon Blåhed inte behärskar. Hans mormor och morfar talade meänkieli och hans mamma lärde sig lite grann.
– Det var ju inte ett språk man överförde till barnen. Jag läste meänkieli som hemspråk i grundskolan, men tyckte inte att det var så coolt. Jag tror det är annorlunda bland ungdomarna idag.
Handlingen kretsar kring sektledaren Teodor, spelad av Jakob Öhrman och hans fru Rakel som spelas av Jessica Grabowsky. Anton Raukola, Erling Fredriksson och Markus Krunegård är andra bekanta skådespelarnamn.
Rakel är en strikt troende laestadian. När hennes man Teodor startar Korpelasekten har hon inget annat val än att bli en del av rörelsen, trots att den snart börjar gå emot hennes egen övertygelse.
– På 1930-talet fanns det ingen möjlighet att gå emot sin man, så det är ju en speciell sits hon är i och hon ställs inför många val och svårigheter som hon måste tackla på olika sätt.
Det var just den ingången som intresserade honom, att skildra det ur hennes perspektiv, att visa en bild av familjedynamiken hon ingår i och den resan hon gör.
– Det har varit en spännande karaktär att dyka ner i.
Det är ett historiskt drama, där fiktion och verkliga händelser, blandas. Förgrundsgestalerna har existerat på riktigt, men namnen är påhittade med hänsyn till nu levande släktingar.
Han tycker att det är en berättelse som har stor relevans även idag.
– Det går att dra många paralleller till nutiden. Maktgalna män i världen blir det ju inte mindre av. Jag tycker att vi på många sätt går mot det extrema hållet istället för mot ett mer öppet och fritt samhälle.
Hur det går för Rakel vill han inte avslöja.
– Det får man se i filmen. Men så mycket kan jag säga att det blir en spännande, intensiv och känslomässigt stark resa för henne.
Bengt Pohjanens roman Dagning röd kom ut 1988. När den senare dramatiserades till en pjäs med samma namn och sattes upp på Norrbottensteatern för drygt 30 år sedan blev föreställningen bombhotad. Det är något som Jon Blåhed och produktionen har sluppit, åtminstone hittills.
– Det var ju ett tag sedan som "Dagning röd" sattes upp. Tiden går och det kommer en ny generation som jag upplever är intresserade av att veta mer.