Vilken var din roll under inspelningen av ”Flocken”?
– Jag var location scout och letade först efter miljöerna vi skulle filma i och jobbade sedan som rekvisitör under inspelningen. Efter att ha pratat med scenografen om vilka miljöer de var ute efter gav jag mig ut på jakt och tittade efter fina hus och fina lägen. Jag knackade på i olika hus och frågade om jag fick komma in och se och oftast släppte de in mig.
Var det bestämt då att det skulle bli i Harads?
– Ja, det var det. Det är en jättefin bygd och trevliga människor. Byborna hjälpte till väldigt mycket när jag jobbade som rekvisitör. Hade vi problem ringde vi bara till en sheriff som heter Rickard Långström som alltid hjälpte till och lotsade oss vidare. Jag fick jättefin kontakt med dem som ägde husen vi spelade in i, jag fick komma och gå i stort sett som jag ville. Om jag har vägarna förbi ska jag nog svänga in.
Vilket är ditt starkaste minne från inspelningen?
– Det var en häst som dog och det var jag som hittade den hästen. Den dog alltså på riktigt, men den skulle avlivas ändå. Jag fick gå in i huset och gråta så jag var inte med på själva avlivningen. Ett par döda rävar hade vi också. Någon hade hittat två överkörda så jag fick fixa en frys så vi kunde frysa in dem. Sen fick vi frisera dem för att de skulle se ut som skabbrävar. Det minne som sitter hårdast är när vi friserar rävarna.
Var du med på Guldbaggegalan eller följde du den från tv-soffan?
– Jag satt hemma och tittade och hejade. Det var jättekul att vi kammade hem tre priser, för bästa foto, bästa musik och bästa kvinnliga biroll, till Eva Melander. När jag såg premiären kände jag bara ”YES!”. Den blev så bra som jag hoppats och bättre. Det är en stark historia som är viktig att berätta. Ofta sitter jag och tittar på detaljer, sånt som ingen annan ser, men i ”Flocken” kunde jag släppa det och bara försvinna in i berättelsen och det är ett jättebra betyg för mig och för alla andra.
Vad håller du på med just nu?
– Just nu håller jag på att ljudlägga min första kortfilm. Den heter Mitt emellan och handlar om ett äldre par som lever i olika verkligheter. Han tror att han har inbrott i sin lägenhet men sedan visar det sig vara någon annan ändå. Det är ett tragikomiskt relationsdrama. Efter ljudläggningen är den klar. Den har premiärvisning den 12 mars.
Oj, din första kortfilm! Hur känns det?
– Stort! Äntligen! Jag har hållit på och skrivit från och till i tio år men varit kluven till att regissera. Men jag tog mod till mig, det var det som saknades, och jag har fått mersmak! Att skriva är min stora passion. När jag skriver har jag bilder i huvudet och att få genomföra det från tanke till film är häftigt. Den här äldre mannen dök bara upp en kväll i mitt huvud. Det började som en liten idé – att han hade kalsonger på huvudet. Jag berättade om den för en kompis och hon tyckte den var rolig och sen skrev jag bara ner den. Ibland kan jag inte riktigt fatta det – äntligen! Jag har kämpat så länge.
Vad har du för förhoppningar för filmen?
– Jag hoppas att den kan visas på tv till slut, det är en dröm. Jag ska skicka runt den på festivaler och hoppas att den ska tas upp och visas. Det är alltid bra att ha en film att visa inför kommande projekt. Jag har massor med projekt i huvudet och i datorn. Det är hemskt, det bara sprutar idéer!