Filmen alla redan vet slutet på

FROST/NIXONRegi: Ron HowardI rollerna: Frank Langella, Michael Sheen. Kevin BaconSpeltid: 122 minÅldergräns: 11 år

Foto:

Film2009-02-06 06:00
Det är ganska exhibitionistiskt att göra film en om amerikansk President. Det är inte som att göra film om handikappade isskulptörer, man vet liksom att folk kommer att gå och se den. Samtidigt är det väldigt svårt att göra något kaxigt med en händelse som alla känner till. Vi vet ju redan att Richard Nixon var en kriminell virrpanna och att han gick loss med sitt spionkitt på Watergate hotellet som om det vore en fullproppad kakburk. Vi vet att brittiske tv-playboyen David Frost var ett otippat val för en tung politisk intervju efter skandalen (de finns i original på youtube).
Den här filmen är alltså en dramatisering av saker vi, och kanske viktigare för regissören Ron Howard: Oscarsjuryn redan "vet".

Frost/Nixon är nominerad till fem statyetter varav bästa film är inkluderad (det kan man tycka vad man vill om, jag är glad så länge Benjamin Button inte vinner)
Handlingen vältrar sig i de ökända tv-intervjuerna där Frank Langella gör en, för omständigheterna, pondusfylld Nixon. Han lyckas snyggt visa hur manipulativ ex-presidenten kunde vara utan att framstå som diabolisk.
Frost, spelad av Michael Sheen, är i sin något lallande tv-identitet något av en underdog. Till en början har han svårt att inte låta Nixon babbla på om allt han "åstadkommit". Frost skärper sig förstås, och lockar fram citatbomber som "När presidenten gör det, är det inte olagligt!".
Men igen: Vi "vet" allt detta.

Tanken med filmen är väl att visa vad som hände omkring intervjuerna? Tja, ett gäng kontorsråttor vänder papper och stressar över situationen i vanligt ordning, Frost passiv relation med ett riktigt våp till kuttersmycke. Förutom assistenten Kevin Bacon, som är småkåt på Nixon, är det är lite småsegt mellan intervjuerna. Men när Nixon ringer upp Frost på fyllan och bölar hur han aldrig "fått respekt av dem han verkligen ville", då är Frost/Nixon tillbaka på banan.
Alla biografifilmer lider av ett och samma problem: att upprätthålla den starka mytbilden som redan finns. Men människors minnen fungerar på olika sätt, därför blir sällan alla nöjda. Själv är jag för ung för att minnas vad som hände på 70-talet och kommer mest ihåg Nixon som den mördarrobot han spelar i serien Futurama. Tji fick jag.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!