1 Du och Claes Ljungmark är värdar för festivalen för andra året i rad. Hur känns det att komma tillbaka?
– Det känns jättekul, jag längtar jättemycket tills jag får komma upp. Här i Stockholm är det ju ingen vinter, så det är underbart, verkligen. Jag kommer redan på fredag. Claes spelar i ”Kung Lear” på Uppsala stadsteater så han kommer på lördag morgon.
2 Hur gick det till när ni blev värdar?
– Både jag och Claes har varit på festivalen i Arjeplog tidigare. Jag var där en gång för längesen, jag tror det var för sju, åtta år sedan. Då följde jag med min man, Krister Henriksson, som var där för att prata om en film som han gjort. Jag tyckte det var otroligt trevligt, tyckte väldigt mycket om hela arrangemanget som var så jättefint. Jag gillade Niklas Westling (en av initiativtagarna), ja hela idén är fantastisk. När Maria Lundqvist, som varit ambassadör för festivalen i tio år, bestämde sig för att sluta kom Niklas att tänka på mig – och så blev det så.
3 Vad har ni som värdpar för roll under festivalen?
– Dels har vi kontakt med skådespelarna som pratar om sitt arbete, dels tar vi emot Arjeplogbornas tankar. Man kan säga att vi är som länkar mellan dem som gjort filmerna och är med i dem, och dem som ser filmerna. Vi delar upp oss när det behövs, som när det är filmer som det ska samtalas om. När vi gör arrangemang som Heta stolen är vi tillsammans.
4 Hur vill du beskriva Arjeplogs filmfestival jämfört med andra filmfestivaler?
– Det är ju fullständigt unikt att en så här liten ort har en så stor filmfestival och bjuder upp så många fantastiska skådespelare och filmmakare, det är ovanligt, jätteovanligt. Det har blivit lite kult omkring det här också, det har ju ansetts lite extra just det här med Arjeplog. Sen är det ju speciellt också för vintern och mörkret. Och för det starka publikgensvaret, att man känner att folk verkligen tycker om det. Folk är så öppna och pratar och diskuterar så mycket. Förra året vet jag att det var några filmregissörer som blev alldeles häpna över de fantastiska frågorna de fick av Arjeplogborna, och att man verkligen vill diskutera ämnena och filmerna mer på djupet, och på allvar. Det är väldigt kul.
– Sen är det ju roligt att det är lite mindre också och inte så gigantiskt stort. Det är underbart med de stora festivalerna, men det här blir verkligen personligt.
5 För den som aldrig besökt festivalen – hur ser upplägget ut?
– Det går till så att vi visar filmerna och samtalar om dem efteråt. Det är alltid någon från filmen som är med under visningen och efteråt får publiken ställa frågor. Man får prata lite grann om vad man vill, och publiken också. Det är väldigt öppet, en väldigt stark delaktighet. Det brukar bli fina diskussioner om filmerna.
6 Har du någon personlig favorit bland filmerna?
– Jag tycker att det är jättefina filmer allihop. De har gjort ett fantastiskt val, tycker jag. Men jag ser fram emot att se dokumentären, för det är den enda film som jag inte har sett. Det ska bli väldigt spännande. Det är Staffan Hildebrands dokumentär om Steve Sjöquist som heter ”Den längsta resan är resan inåt”.
7 Vilken är festivalens höjdpunkt?
– Det är fantastiskt att få ta del av så många olika filmer på så kort tid på en sådan liten plats, och att få den personliga kontakten. Utbytet mellan publiken och dem som har gjort filmerna är den stora behållningen, tycker jag.
– Sen är det en fantastiskt vacker plats, det är ju underbart att vara där uppe. Hela orten med Silvermuseet och kyrkan, där finns en stämning som man inte hittar överallt. Det är en magisk stämning omkring den här platsen, det är väldigt, väldigt fint. Men de som bor där, de vet ju redan det. Jag tycker det är underbart.
8 Vilka skådespelare deltar?
– Bland annat Eva Melander från ”Flocken”, Annika Hallin från ”Min lilla syster” och Filip Berg från ”Odödliga”. Anton Lundqvist, Maria Lundkvists son, kommer också, och Lia Boysen från ”Miraklet i viskan”. Och några till.
9 Blir det repris nästa år?
– Ja, det hoppas jag verkligen, och jag hoppas att jag kan komma också. Som det ser ut nu så är det fritt, och jag kommer att göra allt jag kan för att hålla det så. Så det hoppas jag verkligen att det blir av.