Stiller hade senast gjort succé med ”Sången om den eldröda blomman”, baserad på Johannes Linnankoskis roman. Till filmen från Norrbotten hade han och Arthur Nordén skrivit ett manus med motiv ur Juhani Ahos roman ”Juha”.
Bland annat ingick ett antal forsfärder, ännu mer dramatiska än i den föregående filmen. Några stuntmän fanns inte utan skådespelarna fick själv göra scenerna i Kamlungeforsen. För säkerhets skull hade forsbåten placerats på en flotte som inte syntes i bild, men ändå inträffade flera missöden, några riktigt allvarliga.
De boende i bygden följde allt med stort intresse och många fick även agera statister.
Historien handlade om hur bönder vid en älv hade svårt med timmerflottningen på grund av forsarna. De hyrde in folk utifrån för att gräva en flottningskanal och en av främlingarna blev besatt av 18-åriga Marit, en ung kvinna som också bonden Johan hade känslor för.
Jenny Hasselquist spelade Marit, Urho Somersalmi främlingen och Mathias Taube titelrollen Johan, en man ”som växer till en stark personlighet, samtidigt som förhållandet mellan honom och Marit mognar till djup, äkta känsla”, som filmhistorikern Gösta Werner beskriver det i boken ”Mauritz Stiller – ett livsöde” från 1991.
Filmen hade premiär den 28 februari 1921 och fick en del goda recensioner: ”Stiller har kanske aldrig förut åstadkommit något så starkt och samlat”, ansåg Marfa i DN. ”Denna film kommer icke som ”Den eldröda blomman” att leva på sin forsfärd, änskönt denna sistnämnda icke är fusk utan dödligaste allvar och därtill i motsats till den förra filmen är infilmad så, att man omedelbart kan iakttaga skådespelarna och i deras ansikten avläsa spänningen inför leken med döden”, menade Quelqu´une i SvD och kallade det ett av Stillers främsta verk.
Filmen blev en framgång, men för Stiller var det sista gången han tilläts ha total kontroll på manus och inspelning.
Han hade lämnat födelsestaden Helsingfors och flyttat till Sverige 1904 när han hotades av rysk värnplikt. I Sverige upptäckte han Greta Garbo och med henne reste han till Hollywood 1925, men där passade han aldrig in med sitt heta temperament och bestämda vilja. Den historien har för övrigt blivit fiktion i aktuella romanen ”Love” av Kerstin Gezelius och Alexander Onofri.
Desillusionerad återvände Stiller till Sverige och mindre än ett år senare avled han, bara 45 år gammal.