"En spektakulär pekoral"

ORIGINALRegi: Alexander Brondsted, Antonio TublenI rollerna: Tuva Nuvotny, Daniel Dencik, Sverrir GudnassonSpeltid: 1h 44 minÅldersgräns: 7 år

Foto:

Film2009-05-22 06:00
"Vad blir det till efterrätt då?" "Tja lite sex kanske? Nä. Förlåt. Förlåt".
Det här kanske låter som en parodi på en gymnasial pjäs? Nej nej. I själva verket är replikskiftet faktisk dialog mellan Tuva Novotny och Sverrir Gudnasson (Sveriges blekaste skådespelare, alltså bokstavligt talat). Original handlar om den sistnämndes karaktär Henry, som "är bra på motgångar, inte att hantera dem men att skaffa sig dem". Henry växer upp faderlös med en psykiskt sjuk mamma. En dag på jobbet som banktjänteman träffar han en kock som inte kan laga mat (Daniel Dencik) och bestämmer sig lite senare för att öppna en restaurang i Spanien tillsammans med snubben, som exklusivt bär en träningsoverall från 70-talet. Tillsammans flyr de mot Danmark för att hämta Henrys inlagda mamma.

Original är en spektakulär pekoral. Den vill blanda ihop kompisfilm, road-movie, romantisk komedi, och pseudo-feministisk gangstersaga (där farligaste bossen liknar en föråldrad Emil i Lönneberga) med ett naivt "carpe diem"-budskap.
Och den misslyckas. På precis alla punkter.
Det enda intressanta är att studera filmen för de tecken i tiden som den förmodligen oavsiktligt berör. Till exempel försöker man kritisera psykvården genom att framställa en dansk doktor som en ivrig hypnostrollkarl utan en tanke på sina patienters välmående.

Jag är helt klart på pro- konstfacks- Anna Odell och hennes försök att hitta ett innifrånperspektiv på den här institutionen. Men häxjakten lär inte dämpas av att Original förstärker de fördomar som finns om att konst inte kan verka progressivt.
En annan samtidsmarkör är kåtheten över mat. Just nu domineras tv av manliga kockar som är mer eller mindre psykotiska och kvinnliga som återvänder till 50-talets husmodersideal.
Tuva Nuvotny ligger hemma och spelar in, hur de manliga manusförfattarna tror radikalfeministisk electro låter, den låter som ett skämt. Trots detta har hon på sig samma kläder en jazzböna från 50-talet skulle haft. Hon blir en levande anakronism inte minst när hon och Henry kåtar upp varandra genom att duellera i vem som kan citera flest stycken ur kokböcker.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!