Nu har jag sett Stefan Jarls Godheten. Varför SVT stoppat filmen med hänvisning till att ”den är starkt systemkritisk utifrån en ensidig beskrivning” är smått obegripligt. Visserligen finns skärpt krav på opartiskhet i valtider. Men det har ju aldrig varit avsett att varenda minut som visas måste hålla sig mitt i gatan, eller oavbrutet redovisa tes mot antites.
Opartiskheten brukar ju snarare tolkas som att många olika ståndpunkter ska få plats i samhällsdebatten.
I det sammanhanget rör det sig om satir med viss finess. Filmen tar avstamp i ett brandtal för demokratin som Olof Palme höll 1975, och som skådespelaren Tommy Berggren sitter och lyssnar på. Herr Berggren talar sedan med indignation och ironi över exempelvis bankväsendets excesser med höga löner och chefers bonusar. Egentligen kan man väl säga att filmen ifrågasätter själva det monetära systemets konstruktion, och bankernas roll i synnerhet.
Mest underhållande är när Tommy Berggren raljerar över hur han själv borde få miljoner i avgångsvederlag från Dramaten, hutlöst betalt för filmer han aldrig gjort och teaterföreställningar som aldrig blivit uppsatta.
Sedan intervjuas forskare, ekonomer och kolumnister som filosoferar om de avreglerade marknaderna, statliga bankgarantier och avskaffandet av guldmyntfoten. Inlagan är inte direkt opartisk. Men som tittare förstår man ju redan från start att systemkritiken är i fokus, och att de som intervjuas är utvalda därefter. Inte heller framförs några särdeles subversiva åsikter, inte minst i skuggan av den finanskris vi är mitt uppe i.
Och den som är orolig för att Palmes brandtal skulle vara någon slags reklam för socialdemokratin kan trösta sig med att flertalet ledande s-politiker får utstå bitsk kritik.
Däremot lyckas Stefan Jarl göra en konstnärlig inramning och kombinerar effektfullt naturbilder mellan intervjuerna. Det får mig snarast att associera till en slags darvinism. Ni vet – den starkes överlevnad på bekostnad av den svage.
Kanske är detta vad SVT reagerat på, vad vet jag.
Mest givande är de brittiska professorerna Richard Wilkinson och Kate Pickett som kommit fram till att ökade klyftor i ett samhälle tycks få negativa sociala konsekvenser för alla. Även de rikaste. De framför också en berikande analys av medborgarskapets incitament, i skillnaden mellan konkurrens och samarbete.
Visst, Godheten lär nog inte hamna på Anders Borgs tio-i-topplista. Men som journalist bedömer jag filmen som en klart intressant inlaga. En form av ideologisk analys som skulle berika samtidsdebatten. Motbilder finns det ju redan gott om, i nästan varje ekonominyhetssändning som tar monetarismen för given.
SVT har redan sändningsrätt och borde absolut visa den! Och definitivt före valet. Om programredaktionen är nervös för att det blir för mycket av partsinlaga så kan de väl göra som på 70-talet, och hålla paneldiskussion efteråt.