Konsumtion till döds
I den sista delen av vår serie om konsumtion funderar Tomas Polvall kring den mänskliga faktorn. Vad är det som gör att vi försöker shoppa oss lyckliga?
Foto:
Tyvärr är det inte så. Vi konsumerar både oss själva och världen sönder och samman, men det ska vi inte låtsas om. Dagligen övertalar vi oss själva att det är okej att handla som om varje dag vore den sista.
Varför har konsumtionen blivit vår tids gemensamma livslögn? Därför att shopping är beroendeframkallande, men till skillnad från cigarettpaketen står det inga varningstexter på varorna. När det saknas borde vi ha en inre alarmsignal kopplad till shoppinggenen. Har vi redan fjorton t-shirts, femton par skor och sexton par byxor borde shoppingalarmen tjuta och blinka.
Vanligen är det andra röster som håller oss sällskap när vi är ute och handlar. Jag har minsann jobbat hårt och förtjänar det jag tänker köpa. Man måste väl kunna unna sig lite extra. Det är ju så billigt och det är väl inte så farligt med kläder Made in Asien. Nu när jag har köpt miljöbil har jag ju varit riktigt snäll mot miljön. Man behöver inte vara fjärrskådare för att kunna lyssna till våra konsumtionsmonologer. Jag skriver monologer, ty hade vi orkat utveckla snacket till dialoger hade det blivit annorlunda.
Okej, vi har kanske jobbat hårt, men finns det inte bättre sätt att belöna oss själva än att handla ännu fler prylar vi inte behöver? Det där lilla extra vi unnar oss håller på att förstöra världen. De billiga kläderna är ofta tillverkade på fabriker i Asien där barnen är inlåsta från morgon till kväll. Bränslet till de så kallade miljöbilarna har fått livsmedelspriserna att skjuta i vädret så att de allra fattigaste nu har ännu mindre mat. Exakt hur många fattiga barn den miljöriktiga bensinen dödar finns det ännu inga siffror på. Vill jag inte att vi ska köra bil? Jag kör själv bil när det behövs. Problemet är att många gör det även när det inte är nödvändigt.
Det viktigaste i konsumtionssamhället är att aldrig vara nöjd. Vi ska lära oss att alltid önska mer och ständigt dagdrömma om nya inköp.
Blir vi lyckliga av att shoppa? Det finns många undersökningar som bekräftar att vi blir det, men lyckokänslorna försvinner snabbt. För att de ska återfås blir vi tvungna att shoppa mer. Det blir som ett gift och allt fler blir kroniskt förgiftade och det är perfekt för ett konsumtionssamhälle. Samhället bygger på att vi handlar mer.
En av de flitigaste lögnerna är att vi sparar när vi handlar.
Jag sparar 990 kronor. Det står inte så. Det är jag som räknar ut vad varan påstås ha kostat och vad den nu kostar. Alla jag känner räknar så. Om jag köper två kan jag spara nästan tvåtusen. Om jag köper hundra kan jag spara hundratusen. Det är ju fantastiskt. Tänk att spara hundratusen kronor på en dag! Tanken gör mig så upprymd att jag inte kan besluta och det är bra, ty strax finner jag ett erbjudande där jag sparar 2 500. Om jag köper hundra så sparar jag 250 000. Det är otroligt, att det går att spara en kvarts miljon på en enda dag. Jag skulle kunna ringa runt till mina vänner och berätta att jag har sparat en kvarts miljon i dag. De måste tycka att det är fantastiskt!
Lyckoslanten är namnet på en tidning som svenska skolbarn har läst sedan 1926, under många år fanns i tidningen en tecknad serie om två kvinnor som representerade två livsstilar. Kvinnorna hette Spara och Slösa. Meningen var att vi skulle tycka illa om Slösa.
Serien publiceras inte längre. Det gick liksom inte att ha en serie där Spara är hjälte när nästan alla har blivit som Slösa.
Så jobbar vi med nyheter